döden och änglar

hur blir denna dag?
ingen som vet.. tänk om nån jag känner eller jag själv dör idag?
det är ju sånt man inte vet... men man tror att inget händer en själv,
de där händer ju nest bara i tv och tidningarna...
fyfan va hemskt det är när någon man känner dör, annars oxå förståss,
men ingen vill ju förlora någon man älskar..
begravningar är inte roliga...
det är nog värst i kyrkan och sen på kyrkogården när dom börjat hissa ner kistan..
de känns..

tänk, när man dör så dör man, då kommer man aldrig mer känna något
eller aldrig göra nått..
men jag tror ändå att själenlever vidare på något vis...
för mig känns det som att det är omöjligt att man aldrig mer ska få leva
på något sätt efter döden på jorden...
men det kanske bara är nått man vill tro?
för att slippa ångesten över att veta att man verkligen är stendöd när man dör...
Uuuuusch varför började jag skriva ett sånt här deprimerande inlägg?
jajja.. får tänka på nått kul...
blommor och blad... lalallaaaa...


Sen så tycker jag om de här med änglar... Tror att alla har sin egen skddsängel..
För en gång när jag sov hemma i byn, jag i säng lotta på madrass brevid
och så drömde jag nån läskig dröm och så vaknade jag och var livrädd,
kallsvettades och så såg jag att nån satt på sängkanten,
en väldigt ung flicka med krulligt hår,
trodde de var Lotta först men så såg jag att hon låg i madrassen och sov..
Så jag tror de var min skyddsängel, för jag var inte rädd nå mer,
och kunde somna om igen hur lätt som hellst..
Såg som bara strukturen, inget ansikte eller nått,
kanske var en inbillning, vem vet,
men jag tycker det känns bra att tro att det var min skyddsängel : )

Kommentarer
Postat av: niiiin

det kannse var pappa som letade sin gaffegopp!

2007-12-20 @ 13:32:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0