.

Alltså...
Det här med att vara seg är ta mig fan ett släktdrag.
Jag slår vad om att det är mommen som segar och håller på.
Henne ska jag skylla på nästa gång Tony tycker att jag är sölig.

Dom ringde klockan tolv att vi ska åka ändå. Regnet upphörde.
Jag stressade. Packade. Duschade en snabbis (ej håret såklart)
Tänkte att jag hinner sitta vid datorn ett tag.. Jo, visst hann jag det.
Jag hann även varva internet.
Klockan är nu halv två. Jag ringde dom just och undrade om dom skulle
hämta mig eller sa vi att jag skulle komma dit?
Moffa sa att jag ska vara lugn, dom kommer snart.
Han trodde nog att jag trodde att dom glömt mig.
Jaa, man vet aldrig, dom är ju 85 år... Nä, dom skulle aldrig glömma mig, hihi

Ni får hålla tummarna för att:
1. Vi kommer över älven utan att bli blöta
2. Vi inte blir uppäten av dom stora björnarna
dom sett från helikopter som strosar omkring där i skogarna
3. Det redan är någon i stugan om vi mot förmodan åker ner i älven
så dom kan komma och rädda oss
4. Jag ska få köra bilen. Annars kan det hända att vi dör ganska snabbt.

Hur skulle ni må om ni var tvungna att åka i en bil där en 85-årig gubbe körde?
Och så varje gång han kollade ut i skogen så drog bilen åt det hållet gubben kollade åt..
Mmm, precis... VÄLDIGT ångestframkallande.
Men jag brukar få köra så det löser sig nog även idag och imorgon.
Annars får jag hälla i mig en sjua så jag somnar bums så jag slipper vara
i chocktillstånd i 40 minuter.