.

Snart 4 år.
I 4 år har vi varit tillsammans.
Haha, jag tycker att det är helt sjukt!
Vi har hunnit med massor under dessa år. Upp och ner. Ner och upp. Kaos.
Jag fattar inte hur det kan kännas så fel samtidigt som det känns så jävla rätt?
I små saker kan det känns som att vi två är heeeelt fel för varann.
Många gånger har jar funderat på varför i h-vete vi är tillsammans för.
Och varför vi varit det så länge. Ångest.
Men ändå. I det stora hela så är vi helt perfekta för varann.
Vi passar ihop. Trots allt.
Ibland vill jag inte spendera en enda dag till med dig.
För att nästa stund få en klump i magen för att jag inte kan
tänka mig mitt liv utan denna man.
Det är konstigt. En enda soppa. Samtidigt som det faller sig helt naturligt.
Det är vi och det är så det ska vara.
Jag kan inte tänka mig mitt liv utan dig.
Du är så konstig. Jag är så konstig.
Du är speciell, för ingen annan, jag lovar, ingen annan hade
orkat med mig som du gör. Vi kämpar på, du och jag.
Det har vi alltid gjort med alla våra motgångar.
Varför skulle något få krossa allt det nu som vi byggt upp under dessa år?
Nej nej, vi har inte kämpat och gått igenom all skit bara för att sen en dag ge upp alltihop.

Vi har fortfarande roligt tillsammans och det är de som är det viktigaste tycker jag.
När man slutar skratta och slutar kunna ha kul tillsammans, då kan man börja
fundera på om det är värt att kämpa för längre.
Men efter 4 år tillsammans så har vi fortfarande kul ihop.

Senast ihelg när vi åkte iväg. Hela helgen var så rolig med dig.
Känns som att vi alltid kan komma varann lite närmre.
Som att vi alltid lär känna varandra lite bättre, när vi tar oss extra tid till varann.
Det är bra att lämna vardagen då och då och bara ägna tid åt varann.
Jag älskar dig din konstiga fan.

Men du kan även göra mig helt jävla galen.
Du känner mig ganska väl vid det här lagret så du vet vilka knappar du
ska trycka på för att växla mitt humör. På gott och ont.

Kärlek eller hat, jag vet inte.
Det enda jag vet är att jag inte vill ha någon annan än dig.