.

Det är som att du har sovit.
Varit i ide.
Jag vet inte.
Hur kan man vara så närvarande men ändå inte?
Allt i dig har sovit.
Nästan varit dött.
Du har blivit återupplivad.
Du har äntligen vaknat.
Ingen kan förstå.
Ingen kan se det jag sett.
Ingen ser det jag ser nu.
Det är mellan dig och mig.
Ingen annan.
Det är konstigt.
Jävligt konstigt.
Men det är som det är.
Jag är varken blind, dum eller naiv.
Jag tror inte på att något varar förevigt.
Men i mitt hjärta känns det rätt.
Väldigt svårt och tungt.
Men ändå helt rätt.
Mer rätt än någonsin.
Det kan ni inte förstå er på.
Kanske inte jag heller, men jag vet vad mitt hjärta känner och säger.
Ni ser det inte som jag gör.
Jag försöker inte förtränga eller låssas som att det är som förut.
Jag följer bara mitt hjärta och gör det bästa utav det.

Allt blir inte alltid som man tänkt sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0