.

Barbie är för smal, för snygg, för perfekt.
Ska barn verkligen ha henne som "förebild".
Ett dött ting som förebild.

Jag har lekt med barbie när jag var liten.
Jag kan inte påstå att jag känt att jag måste bli som Barbie!
Se ut som henne för att känna mig fin.
Enda var att jag gärna hade velat ha barbies bröst, det var ju fusk tyckte plattisen Lisa.
Finns det ens någon som mått psykiskt dåligt över hur man själv ser ut pga Barbie?
Kanske nån som suttit i mörkret och klippt sönder hennes fina lockar,
brutit av hennes vackra ben och målat henne till ett monster mitt i natten
pga ren och skär svartsjuka...? Vad vet väl jag! Men jag tvivlar ju på det...

Helvete, jag var ungen som målade bröstvårtor till Barbie med nagellack, klippte av lite hår
från en mörkhårig ful barbie som sen limmades på andra Barbies som könshår.
Jag var ungen som önskade att Ken skulle haft en snopp som "stack ut" och inte bara hade en bula,
jag ville att Barbie skulle ha ett hål så Barbie och Ken kunde ha sex med varann.
Jag tror inte att det var Barbie som viskade i mitt öra att hon också ville ha hår på
murran som alla andra vuxna människor har.
Barns lekar med Barbie är inte så heliga som man kan tro.
Jag menar, jag minns ingen som inte lekte att Barbie nuppade med sin boyfriend.

Jag önskade att dom skulle tillverka tjocka Barbies när jag var liten.
Jag ville ha ett mobboffer som i slutet av leken blev accepterad för
den hon var för att den snyggaste, bästa, coolaste Barbien (den som var huvudrollen i mina lekar)
stod upp för henne och sa till alla andra att hon också är bra.
Snipp snapp snut så tyckte alla andra också så. Leken slut.

Men oftast lekte jag att min snyggaste barbie var en lite deprimerad tjej
som sen träffade min snygga pojkbarbie och blev jättelycklig - tills han var otrogen
med min näst snyggaste barbie! Snyggaste barbie blev slampig, låg med allt
och alla, tänkte ta livet av sig (nästan alltid skulle hon hoppa ner från en klippa)
-MEN DÅ kommer hennes otrogna pojkvän och ber om förlåtelse,
han var full, han menade det inte, han älskar snyggaste barbie, inte näst snyggaste barbie.
-Snälla hoppa inte, jag älskar dig!
Barbie tror på svinet, kommer ner, dom kysser varann sen går dom hem och knullar.
Snipp snapp snut så var den sagan slut.

Ja herregud jag var ju helt jävla sjuk i huvudet redan som barn.
Vilka lekar alltså! Haha.

Vad gör det nu om Barbie är snygg och smal?
Tror ni verkligen att det spelar störst roll för om era
barn kommer vara bekväma med sig själva eller inte?
Det tror inte jag.
Jag tror att föräldrar och folk omkring barnen har större
makt (och ansvar) än lilla Barbie har.
Hur orkar man ens beklaga sig över hur hon ser ut när det finns
viktigare saker att lägga ner sin tid på? T ex kan ni ju lära era ungar
att bli bra människor som respekterar folk istället för att tracka 
på någon som ser bra ut. 
Och köp inte barbie om hon nu är så hemsk.
Jag visste inte att det var fel att se rysligt bra ut.


Ni kan ju börja göra fula barbies.
Men vem skulle köpa dom då...?