.

Alla som väntat barn eller väntar barn VET hur mycket man tänker på allt.
Eller, alla kanske inte gör det, men jag gör det i af.
Jag som är en grubblare i vanliga fall också.

Först och främst ska jag oroa mig över om lillen mår bra eller inte.
Orolig över om allt kommer gå bra eller ej.

Sen tänker jag hur livet ska bli efter att han är född.
Vilken blivande förälder gör inte det?

När jag tänker baby tänker jag:
-Sömnlösa nätter
-Skrik, skrik, skrik från baby
-3 minuters duschar för mamman
-Trött stinkande mamma
-Mamma blir galen för hon får bara höra babyskrik hela tiden
-När baby sover kan hon inte slita blicken från han

Ungefär så känner jag att min framtid ser ut.
En blivande mamma vet att det är en tuff tid som väntar framför en.

Vi behöver INTE folk som säger:
-Passa på att sova nu, för det kommer du minsann inte få göra sen!
-Passa på att njut av varandra, sen är det bara babyn som gäller
-Passa på att göra det ena och det andra för sen kommer ni aldrig mer
få göra ett jävla skit!

ÅÅÅÅÅH, jag blir galen på er som är så jävla irriterande!
Hur orkar ni ens slänga ur er dom här orden från eran mun?
Bara slänga massa negativa ord om mitt barn som inte kommit
ut till världen ännu. Alltid nån liten rackare som bara måste
säga dom där orden. För sen kan dom ju säga "vad var det jag sa, hahaha"

Till mig behöver ni inte säga att jag ska passa på med det ena och det andra.
Tycker ni jag ska sjukskriva mig så jag kan gå i ide tills bebisen kommer?
Är det så ni menar? Passa på att sov. Jaa, nu ska jag helt plötsligt börja sova
hela dagarna. - För sen minsann, får jag inte sova på flera år.
Jag är 24 år och jag har "passat på" att göra det mesta och nu är det
dags för mig och min älskling att få en bebis.
Det är inget vi skaffar som nån ny jäkla soffa eller gardin.
Visst, det var inte helt planerat, men välkommet och det
sista man behöver höra är vilket helvete man kommer få med
det här monstret som växer i min mage. Oj oj oj, det är inte lätt ska ni veta.
Oj oj oj, ni vet inte vad som väntar.

Nej, vi vet inte exakt hur vårat barn kommer vara.
Vi kan själva tänka att det kommer bli jobbigt många gånger.
Vi behöver inte någon som slänger upp det i ansiktet på oss.
Det enda vi gör är att hoppas att vårat barn som växer i min mage
mår bra och är frisk. Vi längtar så jäkla mycket efter honom eller kanske henne.
Ni som inte vill eller kan dela våran glädje behöver inte slänga ur er massa dumt.

Sen finns det några som skojar om "passa på att sov nu för att..."
Men det gör inget! Ni skojar ju bara :)
Jag syftar på dom som verkligen menar det, som bara vill sudda ut ens leénde.
"Vänta ni bara..."
Hur orkar ni ens?