En gravid kvinnas tankar
Hur kan man låta bli?
Som ni märker så har jag mycket att skriva om det också, såklart.
Vårat liv har förändrats och kommer bli helt annorlunda.
Jag hade kunnat skriva massa tankar hela dagen lång, men jag har svårt att
tro att någon finner mitt skrivande intressant, haha.
Jag vet det, men JAG m-å-s-t-e skriva.
Jag har ju burit på skrutten i över 6 månader nu så det finns så mycket
tankar som inte blivit nedskrivna och jag behöver skriva av mig.
Jag tror föressten att det är ett gossebarn i min mage.
Nej, vi har inte sett något på ultraljudet, men jag tror det är en pojke.
Sen är det typ bara 2st som tror att det är en flicka.
Känns så dumt att alla den för "den" så skriver jag "han" istället.
Men sen vet man ju aldrig, det kan ju lika gärna vara en tjej,
men då blir jag jäkla chockad :D
Först och främst.
Hur stor ska min mage bli egentligen?
Jag tycker att den är enorm redan nu.
Sen undrar jag varför det måste se ut som att jag väntar trillingar.
Jag tänkte på de, att det ser ju ut som om det växer två ungar
på min röv också. Helt onödigt att se ut som en ladugårdsvägg där bak också.
Sen min stora rädsla över att barnet är sjuk eller kommer dö.
Och tänk om navelsträngen fastnar runt halsen så han blir cp-skadad eller dör?
Tänk om han plötsligt bara dör i min mage. Usch, finns så mycket hemskt som kan gå snett.
Samtidigt som jag är överlycklig så vill jag ändå inte ta ut lyckan i förskott, för tänk om...
Och samtidigt som jag försöker att inte oroa mig i onödan och ta det sen när det händer
istället, om det ens kommer hända något så vill jag inte oroa mig i onödan.
Jag börjar känna mig stressad över att köpa såna där viktiga saker som kommer behövas.
Vagn, bilbarnstol, spjälsäng och sånt.
Men jag törs som ändå inte göra det....för tänk om vi inte kommer få använda dom.
Ja, ni förstår, jag är knäpp i huvudet och det är inte konstigt att kvinnor som väntar
barn blir lite speciella i humöret. Det är ju en miljon saker extra att tänka på.
Nu när magen syns så tydligt och bebisen känns ordentligt och rörelserna
syns utanför magen så är det svårt att låta bli att längta tills man får hålla skrutten
i sina armar och se vem som bott i min mage. Se vem jag och min älskling skapat.
Längtan känns att bli större för varje dag som går och jag hoppas tiden kommer
gå jäkligt snabbt. Men inte för snabbt, för jag trivs ju ändå med att ha någon
i magen som behöver växa många veckor till.
Helt kluven i allt som ni kanske märker :)
Och eftersom det ibland känns som att det är evigheter till 18 januari (BF) så
undrar jag verkligen hur jävla stor jag och magen kommer bli!?
Är det möjligt att den ska bli ännu större?
Herrejesus, det ska bli intressant att se :)
Skogshuggarstilen. Jag älskar verkligen min skjorta och min halsduk.
Dom används flitigt ;)
Men denna bild är tagen för några dagar sen.
Jag tycker du ska fortsätta skriva om bebisen å alla tankar. Jag hade nog tänk detsamma.. tusen tankar..om allt!
Jag tror också att det är en kille : ) eller vänta..hm... känns som att många har fått killar.. så kanske en tjej ändå..
Haha, ja vi får se vad det blir :)
Vad bra att någon tycker det är kul med mitt struntsnack :p
Fortsätt skriv :D Jag själv skriver ingenting men tycker det är roligt att läsa om andras graviditeter. För mig känns det så overkligt och inbillar mig att om jag skriver så går någonting snett, så jag vågar helt enkelt inte skriva.
Okej, vad bra att det uppskattas :D
Vilken vecka är du i?
Därför jag inte heller skrivit om det...i fall att..
Men nu när han känns så tydligt, lilla bebisen, så är det svårt att låta bli att skriva om det, för det är ju en så stor del av min vardag nu :)
Antar att du svarade åt mig :-)
Är i vecka 22 idag, känner sparkar och rörelser samt har varit på UL. Men trots det så inbillar jag mig att det går snett.
Ja det gjorde jag :)
Okej, inte så långt ifrån mig då.
Jag förstår hur du känner, det enda man kan göra är att hoppas på det bästa - och tillochmed det är svårt. Man vågar inte ens hoppas.
Det är i af kul när man känner att lillen rör på sig därinne :)
