Mommo

Jag saknar dig så mycket mommo. Jag har fortfarande svårt att förstå att du är borta. Du skulle finnas. Jag känner inte samma glädje att åka till merta nå mer. En stor anledning till varför jag ofta åkt hem är pga dig. Jag har även saknat dig när jag bara var 18mil ifrån dig. Jag önskar att jag åkt hem ändå oftare, hälsat på er ännu längre stunder. Jag skulle tagit mig ännu mera tid. Jag visste inte att våran sista höst var förra året. Tänk om vi vetat det då. Men jag kommer alltid älska hösten. Den kommer alltid vara våran. Jag kommer alltid tänka på dig, på oss i skogen och stugan. Hösten kommer aldrig mer vara så som den vart dom senaste åren. Utan dig har jag ingen lust att springa i skogen mer. Du frågade hela året om jag skulle med nästa gång igen. Du såg fram emot det, jag med. Hösten kommer jag alltid älska, men den kommer aldrig kännas som förut när jag fick dela den med dig.

Vars är du nu? Varför var du tvungen att gå? Jag hoppas fortfarande att det bara är en jävligt dålig mardröm som jag snart ska vakna upp från. Sen tänker jag på moffa och får ont i själen. Hur tom ska inte han känna sig utan dig? Du var liten till storleken men din närvaro och värme som du gav, det går inte att ersätta. Du har så stor plats i allas våra hjärtan och lämnat en stor sorg efter dig. Så älskad och saknad.

Fan jäkla tant! Kunde du inte stanna en stund till?


Kommentarer
Postat av: Tina

Av allt du skrivit om din mommo i din blogg som jag läst nu ett tag... så verkade hon vara en helt otroligt fin o härlig människa trots att jag inte träffat henne!



Jag beklagar verkligen:(

2011-09-29 @ 19:56:03
Postat av: Lisa

Tack Tina vad fint av dig, det värmer.

Jo, hon var inte som någon annan, hon var sig själv och sket i vad alla andra tyckte. Såå jäkla härlig tant :) kul att det märkts iaf lite hur underbar hon var.

2011-09-30 @ 07:51:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0