.

Idag tycker jag att jag ser ut som en typisk nybliven morsa. Leggings, stor huvtröja, knut på hjässan och noll smink.

Så trodde jag att jag skulle se ut efter att ha blivit morsa, jag skulle ju inte ha tid till nått typ inte ens hinna andas. Visst, så kanske det kan vara för en del men men...

På bb sa dom innan vi for hem att "all er vakna tid kommer gå till det här barnet."
Jag och Tony skrattade åt det för nån dag sen och undrade vad hon egentligen menade för hon sa även, "tro mig, jag har varit där själv, ha ha ha"

Ja, det är klart alla barn är olika och våran son är en stor gåva genom att bara vara ett friskt barn men det är jätteskönt att han ända sen födseln har sovit så bra och aldrig haft några problem med magen eller liknande mer än att det nångång vart segt i magen. Och jag vet ju inget annat heller än så som vi har och haft det med Charlie.

När jag var gravid och gick på toa om nätterna och var svinigt trött så tänkte ja "och en skrikande bebis på det här också, ååh herregud hur ska jag orka?" Jag är verkligen tacksam med allt om våran gosse. Och ni som har barn som inte sover om nätterna och gråter mycket gör ett grymt jobb! Att ni orkar, klart man måste ju men ni är ju för grymma!

Dom två, nästan tre, första veckorna sov jag nästan alltid när Charlie gjorde det och det är jag glad för att jag gjorde också. Jag brydde mig inte alls om hur hemmet såg ut. Jag är också glad över att vi valde att vara själva några dagar, inget besök tills vi kände att det passade. Och jag är så glad och tacksam för att Tony var och är den bästa pappan. Han fixade allt med hemmet, handlade, fixade mat och allt vad jag ville ha, utan att beklaga sig en enda gång. Och han var ett enormt stöd när ammningen gjorde såå jävla ont. Han höll min hand varje gång gossen skulle suga tag i bröstet. När jag en gång grät för att det gjorde så ont sa han att nu skiter vi i ammningen, han får fan ta ersättning nu, så här ont ska det ju inte göra. Men jag höll ut för att min syster hade sagt till mig (de bästa tröstande orden och anledningen till varför jag inte gav upp ammningen) att sen kommer det inte göra ont alls, sen kommer en krokodil fast kunna hänga i tissarna och det kommer inte ens kännas. Hon visste vad hon snackade om!

Nu tar mitt batteri slut snart så nu får ni bilden jag egentligen bara tänkte lägga in. Så blev det en halv novell istället.

Fortsättning följer :D