En hel novell.

Plutten somnade först vid tio denna afton. Herregud, han har sovit högst 2 timmar sammanlagt idag så gissar att han vart väldigt övertrött, för trött har han varit nästan hela dagen och mest glad men också haft svårt att komma till ro och somna och varit ledsen, stackars liten.

Först och främst har vi flängt halva dagen och var inte hemma vid hans sovtid och inte vill gossen sova när det är massa folk och rörelse runt omkring. Halva skulden tar jag på mig men sen har han 2 tänder på nedre raden som börjat komma upp så han har all rätt att vara ledsen och ha svårt att somna för den skull med.

Än så länge har han bara varit grinig och ledsen just när han ska sövas. Jag tänker att det är lite som myggbett och förkylningar-det kliar mest och man hostar som mest när man lägger sig och varvar ner efter dagen som passerat. Då hinner man känna efter.

Idag blir ju våran prins 20 veckor gammal! Shit vad tiden gåååår.

Jag är så glad och tacksam över våran son som vi fått. Så lätt, aldrig haft större besvär i magen, bara vart lite segt ibland, så glad, han har aldrig gråtit om natten för annat än om han vart hungrig/haft en rap på g/eller andra små saker som vi kunnat lösa. Vi hade lyckan att få en frisk, nöjd och glad gosse. Är det nu jag ska säga *peppar peppar*? :)

Han kanske blir värsta monstret snart när tänderna tar fart? Vi får se. Hur som helst är jag så tacksam över hur bra och lätt vi haft det med våran son från dag 1. Egentligen ända sen han var i magen :) Helt underbar unge!

Jag gissar att mitt nästa barn kommer bli raka motsatsen till allt vad Charlie är. Bara för att vi haft det lätt som en plätt nu.

Nu ska jag bli lite sentimental. Ni får ju tycka att jag är helt rubbad men det skiter jag i :D

Men ibland tänker jag att jag fick en så lättsam bebis för att hösten var en resa till helvetet. Att mommo har sett till så att jag skulle få det lätt med min son när allt annat inte var som det skulle. Att jag hade nog mycket som det redan var. Jag är rätt säker på att hon var med på förlossningen för jag tänkte på henne på ett så starkt sätt när jag låg där och det slutade göra ont när krystvärkarna och krystningarna satte igång. (lustgas var det enda jag hann få) Hon avskydde att föda barn och tyckte det var en pina. Tror hon hjälpte mig som "plåster på såren" för att hon inte fanns kvar med oss just när jag skulle få mitt barn. På förlossningen kände jag en lukt som jag bara kunde koppla till mommo.

Hur som helst, vilket som.
Min son sover i min famn här i soffan och jag tycker det är så mysigt och har inte hjärta att föra honom till sängen. Men bu måste jag nog göra det för jag måste på toa, borsta tänderna och även jag ska joina mina grabbar i drömmarnas värld.

Jag är lyckligt lottad.
Klart slut och god natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0