.

Han skrattar i sömnen också, min lilla gladfis.

Jag ligger i sängen.
Fick lust att skriva men vet inte om vad.
Det är dom gångerna det brukar bli 17 A4:or långa inlägg.

Jag gillar att jobba. Jag trivs med att tjäna mina egna pengar och sen slösa minga egna välförtjänta slantar. Jag är en självständig kvinna och tycker att ensam är (också) stark. Antagligen starkare för att förhållanderna kräver det.

Första tiden som mammaledig kunde jag inte låta bli att sakna att jobba. Jag gör det fortfarande och ska nog börja jobba lite smått innan året är slut.

Men allra helst hade jag velat vara mammaledig mååånga år till känner jag nu. Med Charlie och förhoppningsvis med ett barn nr 2. Så skulle dom få gå nån dag, några timmar/vecka på dagis när dom blivit lite större så dom får leka med andra barn. Jag hämtar hem dom, vi fikar något gott som jag kunnat ta mig tid till att göra ordentligt och efs jag är hemmafru har jag massa ork till att alltid hitta på något skoj med mina ungar. Vi pysslar roligt hemma, drar ut på små äventyr och åker iväg ibland, rätt så ofta, under helgerna så våra barn får härliga minnen. Att mamma alltid ska finnas hemma och kunna ge 100% till sin familj hela tiden. Utan att behöva jobba och sen känna stressen att inte hinna med så mkt som jag hade velat.

Klart jag ändå, när jag börjar jobba heltid igen, kommer göra roliga saker med mitt (mina?) barn men fy fasen vad jag hade önskat att ekonomin var minst det tredubbla så man slapp tänka på det och bara leva, njuta och resa med sin familj. Klart man kan göra massa, massa skoj utan att ha plånkan full men det begränsar en också mkt när den ekar tomt.

Jag hade kunnat skriva mer men jag ids inte. Tja!