.

...hade fredagen den 20 januari just passerat. Jag hade värkar. Dom började redan sent på onsdagen och fortsatte arbeta ända fram till lördag. I början kom dom då och då men jag VISSTE att det var på gång. På torsdagen var jag och fikade på stan med en gammal kompis. (Haha otymplig var då det sista jag var under min graviditet!) Vi surrade och jag fick nån kort värk då och då. Jag sa inget till någon annan än Tony. Det var så kul att ännu en gång få bära på en liten hemlighet.

Jag höll mig undan från andra nära så dom inte skulle ana att det var på g. Tror dom var lite sjuka också och jag ville inte bli sjuk när det var så nära förlossningen heller.
Vi var hemma dom här dagarna och T var så ivrig och undrade om jag trodde att vi skulle få vårat barn innan helgen var slut och jag sa att det kommer vi. En pojke sa jag in i det sista så att han verkligen skulle komma ihåg att det var det jag trodde på. På bb frågade dom också vad vi trodde det skulle bli och när jag sa pojke trodde dom vi sett det på ul men så var inte fallet, det bara kändes som att jag bar på en pojke och det gjorde jag ju :)

På torsdag kväll började det bli tätare värkar men jag kände inte att det var dags att åka in än så vi blev kvar hemma. På fredag ringde vi in och kollade om vi skulle vänta ändå längre, vi fick gärna komma men det kunde vara upp till 7 minuter mellan värkarna och dom kom inte helt regelbundet så vi stannade hemma. Ändå ljög jag till dom och drog på lite för nu ville jag bara åka in, haha! Som om det hade gjort att det gick snabbare :D Men på lördag morgon när jag ringde så hörde dom på min röst att nu är det dags, dom vet nog hur det låter när det verkligen gäller. Så frågade dom varför jag inte kom redan dagen innan. Jag duschade, tog det faktiskt lugnt, vi tankade bilen och så for vi. Och vi for i rättans tid! Hade vi väntat lite längre vet jag inte vad som hade hänt! Jo, mitt säte hade blivit sjöblött(!!!) och det hade inte vart kul att vara i bilen med värkarna som startade efter vattenavgången som gick när vi just kom fram på bb och dom tog ctg på mig. Jag låg ner, på SIDA när vattnet gick och mina byxor var blöta förbi knäna. Jag önskar såå att jag stått upp just då för då hade det nog blivit precis som på film! Bm kom och jag bah " jag tror vattnet har gått" och jo, det kunde hon konstatera att det hade det.

Och nu orkar jag knte skriva mer om förlossningen med iphonen och så är jag trött.

Det jag skulle komma fram till var att idag fyller världens finaste, underbaraste, bästa unge 1 år! Och vi får ju inte glömma att hans pappa faktiskt också fyller år idag, 21 januari. Hur coolt är inte det? Jag gav honom en present förra året som han sent kommer glömma! :D Kan man få en bättre födelsedags present? Skulle inte tro det :) Älskar er mina killar!