.

Jag skulle vilja sitta i en sån där bar som det alltid finns i amerikatt. En nästan tom bar med sorgsna människor som sitter på en barstol just vid bardisken där det jobbar en trevlig och förstående bartender som antingen bjuder på en drink "it's on the house" eller ger mig ett glas vatten istället för tequilan jag just beställt, för nu tycker han inte att jag ska dränka mina sorger mer och säger något smart och meningsfullt i samband med att han säger att han fixar en taxi åt mig hem. Pjuh, punkt.

Ja, ni förstår. I en sån bar hade jag velat sitta i nu. Helt ensam, men ändå omringad av människor. Bli lite full och tänka fritt utan att någon stör. Jag har alltid velat sitta i en sån bar. Det kanske låter lite tragiskt men det är ok. 

Det var så himla skönt att få andas in lite friskluft i lungorna. Det känns som att jag blev friskare av den friska luften. Fett najs! Mycket friskt det blev här nu va.

Lillsparven sover, jag ligger under ullfilten och samlar ihop lite energi (och värme) så att jag kan städa och diska lite. Och vika tvätt. Sen ska jag göra oss en smoothie till mellis med banan, kiwi, apelsin och turkisk yoghurt. 

Helvete, jag glömde köpa kokosolja.

 

Jag tog mitt förnuft till fånga och stannade hemma med gossen idag också. Charlie har hostat inatt och jag mår mycket bättre men har en vilande huvudvärk som känns ännu värre om jag böjer mig lite. I mitt arbete springer man runt hela tiden och det är ansträngande så det är lika bra att bli frisk så snabbt som möjligt. Det är inte konstig att min förra förkylning höll i sig i 3-4 veckor, jag sjukskrev mig inte och jobbade på.

Jag har inte vart utanför hemmet sen söndag kväll när jag kom från jobbet så idag tänkte jag att vi skulle ta lite friskluft i af. Jag blir väääldigt uttråkad och ensam här hemma. Har mest legat i soffan men jag har ju ett barn som inte bara vill ligga i soffan och ta det lugnt om man säger så. 

Inatt drömde jag så härliga drömmar och blev lite ledsen när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm.

Efter den här sjukan hoppas jag innerligt att vi får förbli friska. Herreminjävlagud vad jag är less på alla dessa sjukor som härjat sen lillen började på dagis. Innan jag fick barn var jag nästan aldrig sjuk, några få ggr/år bara. Det skulle vara kul att för en gångs skull få plocka ut en 100% lön, det har inte hänt sen jag började jobba i höstas, helt sjukt! Men det känns som att hösten och fram till nu är årstiden för dom värsta sjukorna. Nu ska jag googla på vad man ska äta och få i sig för att höja kroppens immunförsvar till max. 

Ha de!

Jag vill skrika. Lägga mig ner för att dö för en stund, pausa hjärnan som aldrig sover och går på högvarv mest hela tiden. Det gör mig så trött. Jag skulle vilja åka iväg och bara vara för mig själv ett tag, komma fram till något bra och få se mina egna tankar kristallklart. Utan att någon distraherar mig. Jag vill bryta ihop men när ska jag kunna eller ens ha tid med det? Vem hjälper mig upp när jag inte kommer kunna stå själv? 

Människor. Mitt favoritämne, det som intresserar mig allra mest är människor och våra tankar. Att spekulera hur någon blivit på ett visst sätt eller att försöka räkna ut varför människor beter sig som dom gör. Jag vill bara hoppa in i allas hjärnor och se vad alla tänker, varför dom tänkte så och få veta vad som skadat dem. Något helt omöjligt men ändå något jag vill. Människor. Det finns så många jävligt korkade människor som jag inte kan förstå mig på, men jag försöker förstå. Hur kan en människa vara så blind? Hur kan man så länge missa allt det fina man har? Hur fan kan man sumpa så mycket med sin egen dumhet? Hur kan man förlora allt med facit i hand? Det kan bara en riktig idiot klara av. Hur dum får man bli? Är det när man bara ser sig själv och missar allt annat? Ingen kan väl göra annat än att avguda dig va? Att vara uppfostrad till konung kan inte vara lätt när man blir vuxen och inte kan ta sina egna konsekvenser. Vilken panik när man långt in i vuxen ålder vaknar upp mitt i verkligheten och inser hur mycket av det viktiga i livet man missat för att man inte varit något annat än en äcklig egoist hela livet och tyckt att man ska rulla ut röda mattan när lilla konungen gjort entré. Vilken skam att vakna till och inse att man inte gjort något bra för någon annan än sig själv. Att inte kunna offra en bit av sig själv för att ge till någon annan är en svaghet. En svaghet som äcklar mig. Hur kan...eller...tänk att en sån här människa förväntar sig att bli fortsatt behandlad som en kung, trots allt. Bara det. Vakna upp för fan och ta av dig din jävla plastkrona du föddes med.