.

Jag har varit med om bättre veckor förr.
Nåja, mitt humör börjar gå uppåt nu så jag ska inte klaga.
Ibland blir jag bara obotligt deprimerad för en stund.
Nästan apatisk. Allt känns bara så dåligt dom gångerna.
Jag vill bara ligga ner i sängen och inte leva.
Jag vill inte dö. Inte ta livet av mig. Men jag vill bara inte leva just då.
Jag vill bara ligga i min säng och glo i taket.
Tur att det inte är så långa perioder nu mera än vad det kunde vara förut.
Det är inte heller så långa stunder jag måste ligga och glo i taket.
Jag försöker rycka upp mig, fast det inte ens går att tänka något positivt
så måste jag upp. För jag kan inte ligga i sängen och slösa bort en hel dag.
Så jag gör framsteg.
Kokko tänker ni. In på psyket med bruden.
Men ni får tänka det om ni vill. För ibland mår jag dåligt och jag
skämms inte för det. Jag tror inte det märks utåt när jag har mina dagar.
Jag blir väl bara lite låg då och inte lika pratig och glad som i vanliga fall.
Ja, jag blir låååååååg.

Men som sagt!
Tur att jag inte mår så här så ofta och att det inte är i lika
långa perioder som det kunde vara förut.

Så här glad kände jag mig imorse. Jag kommer få fula rynkor har jag räknat ut.

Jaa jag vet, jag är så otroligt söt på morgonen.