.

När jag var i byn förra helgen och när vi skulle på våran lilla utflykt så hade jag inte tillräckligt med kläder åt min son med (mm usel morsa, i know) så vi letade efter något i kusinernas gamla kläder hos mamma men hittade först inget. Ringde grannfrun och hon skulle kolla om hon hade något Charlie kunde låna.

Vi hittade ändå hos mamma varma kläder till sparven och när vi hämtade upp grannfrun hade hon också med sig ett par yllebyxor till Challe. Hon satte dom i vagnen och där blev dom kvar.

När jag och syrran åkte till abisko tänkte vi att det skulle vara vagnvänligt där vars vi skulle fika och spendera dagen. Så blev det inte och jag hade bara långfillingar och fodrade brallor på C. Vi bestämde oss för att promma efter kungsleden. Hönsig som jag är så var jag nojig över att C skulle frysa och bli kall på min rygg i selen. Då hittade vi, av en slump, dessa yllebyxor i vagnkorgen och jag blev överlycklig!

Här i veckan skrev jag ju att alla val man gör har betydelse, förr eller senare, stora som små.

Och tänk att dessa reservbyxor räddade situationen. Var det så att redan flera dagar innan visste någon att jag skulle behöva byxorna-en annan gång? Ca 4 dagar efteråt. Att dom blev kvar i min vagn så att min kära son skulle hålla sig varm när jag ännu en gång klantat mig med för lite kläder till sonen. (Fast det var ju tänkt att han skulle vara mer i vagnen i varma voxipåsen) Då fick jag i af en känsla om att det var meningen att yllebyxorna skulle med i min vagn. När vi letade kläder hos mamma fick jag en självklar tanke. "Berit har säkert något att låna".

Allt har en mening i slutändan.
Även såna här småsaker.

(När det handlar om död så ser jag ingen mening i det. Det hör inte till oss.)

Nu sova, god natt!

(Det blev ett väldigt grötigt inlägg för min hjärna är grötig)