.

 

Julaftonsmorgon, Charlie var riktigt sjuk under julen, nya tänder var på ingång, lätt separationsångest och

han var i en riktigt stor utvecklingsfas med att lära sig gå blandannat vilket han började göra

några dagar efter julafton. Det var allt på en gång! Det var den jobbigaste tiden som mamma hittills fast det

ändå inte var så jobbigt men allt innan dom här veckorna var verkligen som en dans på rosor när

allt var lätt som en plätt innan och vi hade inte haft större "problem" med våran bebis som alltid varit nöjd, glad, aldrig några magproblem och sovit bra sen han föddes! Då tänkte jag att nu börjas det men det pågick bara i 3-4 veckor som han sov krassligt och vaknade 2-3 timmar efter att han somnat för natten och ville vara vaken några timmar igen. Jag trodde att våra rutiner som vi började med när han bara var några veckor gammal hade varit förgäves och att allt det vi hållt så hårt på var som bortblåst. Därför var dom här veckorna jobbiga för mig för jag trodde allt jobb jag gjort i nästan 1 år hade varit i onödan. Att allt jag offrat för att skapa rutiner till grabben var totalt meningslöst. Men som tur var så var det ju inte så :) Och får jag ett till barn nångågn så vet jag att jag inte behöver hetsa upp mig om det vissa perioder inte går som jag vill med sömnen. Att det är just det, bara en period. Han hade ju alltid sovit bra och vi trodde att nu vänder allt, när andras ungar i samma ålder började sova bättre så började våran sova sämre. Vi kände att nu får vi "igen" för att vi haft en sån sovglad bebis

som inte bråkat med oss alls om nätterna så kom allt när han var 10-11 månader istället. Men som sagt så var han bara så i 3-4 veckor och allt blev till sin ordning tillslut.

Nåja, nu har jag skrivit en massa osammanhängande strunt som vanligt.

Nu måste jag hitta något att äta, jag tror jag svimmar snart!