Hej igen.
Barnet sover än och nu sitter jag vid mammas dator. Äh nu vaknade han.
Eller han lät i af, eller var det kylskåpet?
På tal om kylskåp...jag är så jävla hungrig!!!!
Och inget att äta. Typiskt.
Så har jag fantastiskt tråkigt och ingen att vaaaa med, blää!
Jag tog livebilder på mig själv och så blir det bilder
från mammas dator från typ augusti och från juletider.
Sliten mamma idag med en gammal ful tröja:
Min unge liten och rund ca 7 månader. Kanske.
En väldigt intressant bild på mig som packar min bil...
Tjalle ca 10 månader. Kanske igen, jag vet inte riktigt.
Alldeles nyvaken jag, ca 122 år. Hahahahaa så ful!
Vi hade maskerad när Saga blev 5 år. Med på bilden är mina mongosyrror och finaste systerdottern.
Fula styvsystern (jag) och vackra lillsyrran Loda.
Julaftonsmorgon, Charlie var riktigt sjuk under julen, nya tänder var på ingång, lätt separationsångest och
han var i en riktigt stor utvecklingsfas med att lära sig gå blandannat vilket han började göra
några dagar efter julafton. Det var allt på en gång! Det var den jobbigaste tiden som mamma hittills fast det
ändå inte var så jobbigt men allt innan dom här veckorna var verkligen som en dans på rosor när
allt var lätt som en plätt innan och vi hade inte haft större "problem" med våran bebis som alltid varit nöjd, glad, aldrig några magproblem och sovit bra sen han föddes! Då tänkte jag att nu börjas det men det pågick bara i 3-4 veckor som han sov krassligt och vaknade 2-3 timmar efter att han somnat för natten och ville vara vaken några timmar igen. Jag trodde att våra rutiner som vi började med när han bara var några veckor gammal hade varit förgäves och att allt det vi hållt så hårt på var som bortblåst. Därför var dom här veckorna jobbiga för mig för jag trodde allt jobb jag gjort i nästan 1 år hade varit i onödan. Att allt jag offrat för att skapa rutiner till grabben var totalt meningslöst. Men som tur var så var det ju inte så :) Och får jag ett till barn nångågn så vet jag att jag inte behöver hetsa upp mig om det vissa perioder inte går som jag vill med sömnen. Att det är just det, bara en period. Han hade ju alltid sovit bra och vi trodde att nu vänder allt, när andras ungar i samma ålder började sova bättre så började våran sova sämre. Vi kände att nu får vi "igen" för att vi haft en sån sovglad bebis
som inte bråkat med oss alls om nätterna så kom allt när han var 10-11 månader istället. Men som sagt så var han bara så i 3-4 veckor och allt blev till sin ordning tillslut.
Nåja, nu har jag skrivit en massa osammanhängande strunt som vanligt.
Nu måste jag hitta något att äta, jag tror jag svimmar snart!
Fråga Olle!
Kollade lite på fråga olle dokumentären, den var lite tråkig men ändå
lite rolig för jag skrattade när jag såg pony playarna, haha hoff.
Jag har just fört över alla mina iphone bilder på datorn och tänkte radera ALLT från mobilen...
Ååååååååångest.
Men det är överfyllt och jag kna inte bara spara vissa bilder, då blir det flera hundra, haha.
Kan man radera alla bilder samtidigt från mobilen? Går det verkligen bara att ta bort
en och en? Eller markera så där ni vet...
Nä, nu ska jag stänga datorn. Hejheeeeej!
Tjalle fick så söt skjorta, mössa och vantar av moster L ♥
Inte glatt.
Ha! Först lite efter 3 somnade jag.
Jag slumrade in så fort jag vågade stänga mina ögon.
Klockan 6 (!!!) vaknade gossen. Verkar vara hans nya tid.
Jag klev upp och gjorde välling och hoppades (som vanligt) på att han
vaknade bara för att han var hungrig. Jag hade fel. Ännu en gång.
När jag kom tillbaka höll han på att röja runt i spjälsängen. Som vanligt.
Han var fortfarande trött och hade lätt kunnat fortsätta sova men han
vill ju så gärna klättra och stå upp min lilla prins, det är ju så skoj!
Jag var trött. Såå jävla trött.
Jag tror nog jag aldrig varit så där trött en enda gång sen Charlie föddes.
Och nu var det ju mitt eget fel att jag var så trött.
Jag var så arg på mig själv på morgonen för att jag är en jävla fjant som
är rädd för spöken och undrade varför jag inte bara somnade tidigare
när jag ändå, tids nog var tvungen att somna. Grrrrrr!
Sambon kom hem vid 6-7 tiden.
Jag var så arg!
Jag var arg på PRECIS ALLT.
ALLT i hela världen kändes SÅ fel.
Nu i efterhand kan jag nog jämnföras med en trotsig och trött 3 åring.
Jag skrek, grät, grinade och bölade, bråkade och tyckte att livet var orättvist mot just mig.
Allt som irriterar mig mellan varven kom upp och jag blev ännu argare.
Haha jävla psykfall!
Vid 8 somnade i af hela familjen och sov nästan 2 timmar.
Det var skönt. Så skönt så jag är glad nu!
Morgonen känns nu som eveigheter sen. Det känns som att det var en dröm.
Eller mardröm.
Ikväll ska jag försöka att inte tänka på jävla skitspöken.
Ikväll ska jag vara tuff.
En natt till att sova själv.
Jag ska sova mer än 3 timmar.
.
Tjaa!
Sitter på datorn för ovanlighetens skull.
Den används inte lika ofta då man har en iphone.
Saknar lite tiden innan iphonen. Man är ju besatt av den lilla jäveln!
Jag har i af svarat på kommentarer som ni lämnat efter er, ifall ni vill veta de :)
Det är smidigast att göra det via datorn tycker jag.
Jag hänger inte alls med i blogg-världen och vore uppdatera mig...inom kort.
Jag har blivit så dålig på att läsa bloggar när jag själv har varit snål med inlägg.
Nåja, ingen har dött av det lilla misstaget i af.
Charlie han står mot möbler, inte alla men dom låga där han först kan krypa upp
på och sen ställa sig mot. Mot soffan kommer han ibland ståendes upp på själv,
lättast blir det om morsan eller farsan ligger där som "första trappsteget". Han tar
ibland några steg när han håller i sig i soffan och ibland tror lillen att han inte
behöver stöd/glömmer bort att han faktiskt inte kan stå helt själv så han ramlar
och slår sig rätt så ofta. Det är bra att han övar sig mest mot soffan för nedanför den
finns en mjuk och gosig matta som gör att smällen sällan blir för hård :)
När han ramlar där blir han så chockad och ligger kvar en stund och bara tittar och det
ser ut som att han tänker "vad tusan hände?" Men ramlar han utanför mattan blir han ju
såklart ledsen, min lilla buse. "Tutte" säger han ofta. På olika sätt men ibland blir det rätt.
Han granskar den och säger "tutte", kollar på oss med ett leénde som utstrålar stolthet.
Mamma och pappa blir självklart lika glada och stolta varje gång.
Så min lilla rackarunge brukar ta till det tricket ibland när han ska sova.
Börjar säga tutte på sitt eget lilla vis och kollar snabbt på mig för han vet vilka reaktioner
han brukar få. Haha, han är så sööööt och rolig. Vårat underverk.
Han kan inte sitta själv. Jo ett tag men han fattar som inte riktigt vitsen med det hela.
Vi har inte heller övat med honom speciellt mycket.
Han vill hellre vara mer i farten så han hinner lära sig att sitta tids nog.
Snart ska jag väl å och lägga mig.
Få se om lillen kommer sova hela natten eller inte.
Shit vad klockan är mycket och jag är trött!
Faaaan, jag skulle ju duscha?
Äh, tar det imorgon ist. Natti!
Jag är tillbaka....för ett sista inlägg.
Men hej bloggen!
Här har det vart dött sen midsommarafton.
Jag har för nån dag sen blivit frälst av instagram. Bra skit!
Provade på det för ett bra tag sen men gillade det inte alls då men jag
kände att jag ville tebba igen då alla andra verkade gilla den lilla appen så
mycket så tänkte jag att jag hade missat något och gav det en chans till.
Jag hade inte missat något men nu gillade jag den.
Tycker den vore utvecklas ytterligare med fler effekter till bilderna osv.
Den är för...enkel?
Så där hittar ni mig nu.
Mcitalo heter jag där också ifall ni har lust att följa mig på instagram.
Jag lägger nog bloggen åt sidan ett tag till.
Mina texter ska jag hålla för mig själv på PAPPER (hur skriver man med penna egentligen?)
och instagram (och systemkameran) får finnas för mitt fotointresse.
Jag kommer komma tillbaka, men när får vi se :)
Så måste jag skriva att på festivalen kom det fram en tjej till mig som läste
min blogg fast hon inte kände mig och det var jättekul, jag blev jätteglad
men tyvärr minns jag inte vem det var, vad vi pratade om men jag minns att vi var glada :D
Jag har inte så bra minne från den helgen, haha!
Jag tänker fortfarande på det och det gör mig glad :)
Nä, nu ska jag nog släcka av datorn och sätta mig i soffan ett tag innan läggdags.
Tack för att ni har läst min blogg :)
Adjö!
Midsommarafton.
Hej bloggen!
Ni får ursäkta mig för dålig uppdatering, gissar att ni undrat vart tusan jag tagit vägen.
Ingenstans.
Jag funderar (ännu en gång) på att sluta blogga helt och hållet.
Det är ju rätt så töntigt egentligen, om man tänker efter.
Men då är det ju det...jag gillar att skriva och jag gillar att fota, gillar
bilder osv, ni förstår och på så sätt är ju bloggen perfekt.
Men.
Det känns konstigt att ha massa läsare som jag inte har nån aning om
vilka det är så tänker jag inte heller alltid på vad jag skriver.
Hur det kan uppfattas. Jag är ju ofta ironisk och så och alla kanske
inte alltid förstår det. Jag vet inte.
Men samtidigt är det ju inte mycket info ni får om mitt liv.
Ni vet (nästan aldrig) vad jag gör om dagarna, vem jag umgås med när,
jag skriver (som jag skrivit förut, jag vet) oftast bara om en liten händelse
från dagen eller så skriver jag mina tankar, något djupt också ibland.
Så egentligen är det ingen fara.
Jag vet inte.
Jag funderar i af på att bara blogga från datorn.
Då lär det inte bli så ofta och det är lättare att skriva på datorn då
får man med allt man egentligen vill skriva, när jag skriver från mobilen
så kortar jag alltid av allt, ids inte skriva lika ingående när jag tex skriver om
mina tankar.
Så är jag less på att jag har så dåliga bilder på bloggen!
Bilderna på iphonen är helt ok men jag använder nästan
aldrig min systemkamera längre, tack vare att iphonen är närmast till hands.
Jag fotar ju mest min älskade unge och det är trist att 98% av bilderna på
honom är tagna med iphonen. Jag har sån ångest över att jag inte fotat honom
massa med systemkameran från dag 1. Åååååångest.
Sen så börjar jag bli less på iphone-livet. Den tar upp massa onödig tid.
Jag har sagt till min sambo att vi ska slänga iväg mobilerna och bara ha hemtelefon.
Ja, det var väl lite att ta i men det spenderas onödigt mycket tid på dom där små datorerna.
Har även märkt att min lilla son blir irriterad när jag håller på med min mobil.
Det är inte okej!
Jag är väldigt beroende av den lilla mackapären så jag har tänkt försöka skära ner
på surfandet med den fast jag tycker inte att jag håller på med den överdrivet mkt.
Det är mest att man uppdaterar sig på fejjan och läser nån blogg då och då.
Nog om det intressanta ämnet.
Midsommarafton idag ja. Vad ska jag göra?
Faktiskt inget speciellt.
Det blir bara en vanlig dag.
Förr, när jag var liten och yngre så åkte vi alltid till Siikavuopio med mommo & moffa.
Men sen en gång när jag blev lite äldre och upptäckte att det var en party helg så
slutade jag fira midsommar i Siikis ;) Hihi.
Nu ska jag nog ta och beställa nått plagg.
Är fortfarande skitsur för att kläderna jag beställde från gina aldrig kom.
Det var kläder som jag vart KÄR i, det blir man inte alltid. Och självklart är
dom slut och verkar inte komma in igen heller. K-U-K !
Måste föra över mina (ca 1600) bilder från den jäkla iphonen också.
Så tills dess får ni nöja er med gamla bilder.
En bild på min son som var så himla liten, buhuu vad tiden går snabbt!
Och en bild på min fina gravvo-mage, vet inte vilken vecka men runt v 30 skulle jag tro.
Feeeeeeeel.
Nähä, det blev fel ordning på bilderna som vanligt så på ANDRA bilden såg håret inte så bra ut.
Natt.
Vilken toppen dag!
Precis vad jag behövde. Just idag.
Har träffat härligt folk hela dagen och det gör mig glad. Ni gör mig glad, tack för att ni finns i mitt liv.
Igår kväll var det pissigt.
Jag mådde pyton, i mig själv.
Så erat umgänge betydde extra mycket för mig idag.
Mitt hår är lite krulligt, jag trivs när mitt hår är stort. Som det lejon jag är så känner jag mig naken när håret är platt och livlöst. Jag känner mig hel när håret är stort, ruffsigt och står åt alla håll och kanter. Jag som är lejon (i stjärntecken) behöver en kaluffs, så föddes jag med ca 32 hårstrån på skallen, det är skam och känns fel! Jag behöver en lejonman!
Det är morsan som sattit rullar i mitt hår när det var blött och jag hade dom över natten när jag var i vyn. Men FY FAN hur det såg ut innan jag ryffsade till håret! Hahaha! Sååå jävla fult, bildbevis på det en annan dag. Ni kommer dö, så jävla fult var det. Jag kunde bara skratta när jag tog bort rulle efter rulle och brorsan frågade "ska det se ut så där?"
Hoppas jag slipper duscha nu på flera dagar, det hade vart så skönt att slippa.
Jag tror jag ska penta håret efter sommaren.
Nu sova, g'natt!
(På första bilden ser håret inte så bra ut)
C.J.K
Söta!
Mammas hunds valpar är så sjukt söta! Som små nallebjörnar. Trist att jag inte hann mysa med dom så mycket :( Hoppas jag hinner träffa valparna en gång till.
Lördag kväll.
Utsikten från mammas hus i mtj.
Massa bilder.
Lördag.
God morgon!
Skönt att vakna lite tidigare. Ungefär kl 8 vaknade vi, jag och min älskade unge. I förrgår vaknade vi först kl 11 och jag var så seg hela den dagen för jag sov helt enkelt för länge och halva dan har ju redan gått då och det är ju ganska trist. Sova som en jäkla tonåring, nä det går ju inte.
Nu ska jag kliva upp, mamma har hämtat Charlie nyss men jag vill stanna i sängen för jag fryser. Jag har tagit på mig kofta, mjukisbyxor och ligger under täcket. Brrrr... Måste ha något varmt till mina fossingar också känner jag.
.
Nu den senaste veckan som gått så har jag känt mig så instängd. Gossen har inte somnat tidigt som han brukar, jag är den som fått söva honom nu i säkert 2 veckors tid, jag har inte tagit mig nånstans på kvällarna. En kväll gick jag och syrran och prompade efter 23. Noll tidsuppfattning. TUR att syrrorna bor så nära och har hälsat på hos mig, annars hade jag vart totalt bortkopplad från omvärlden. Egentiden har inte vart desamma nu och den tiden på kvällen behöver jag för att ladda batterierna. Samtidigt som det är så himla mysigt att kramas med min lilla plutt när vi sitter i soffan och kollar tv.
Det är rätt så ensamt att vara mammaledig när jag inte känner någon annan som också är det. Jag saknar det där sociala med jobbet t ex. Träffa folk varje dag. Nu känner jag mig så ensam och övergiven.
Jag älskar att vara mamma och det är skönt att vara hemma med min son men mitt uppe i allt så känns det som att jag håller på att tappa fotfästet från allt. För många tankar som finns i mitt huvud och för få att prata med om dagarna. Det känns som att jag har en fet klump med tankar som behöver komma ut, få luftas, jag behöver nån som ska nicka och lyssna på allt jag behöver spy ut.
Det jag har att säga är tyvärr inget intressant. Det händer inget roligt och spännande under mina dagar-som intresserar någon annan än t ex Charlies pappa. Därför är det kul när ni från "vanliga världen" hälsar på och berättar om vad som händer där ute i vida världen. Samtidigt som det gör så jag känner mig som den mest ointressantaste människa som någonsin vandrat på denna planet. Vill ni höra på mina teorier om varför min son somnat sent på sista tiden? Vill ni veta hur långt vi promenerade när han skulle sova lunch i vagnen? Vill ni veta hur mkt han vägde senast när vi var på bvc? Vill ni kolla i hans mun med mig så jag stolt kan visa upp hans nya tänder?
Nää, jag tänkte väl de.
Det är väl lika bra att inte ta sig ut om kvällarna. Jag har inget att komma med. Jag känner mig så tråkig just nu.
Jag är nog i en svacka just nu.
Hjälp mig! Lämna mig inte nu.
Vart ska jag hitta glöden igen?
Hur ska jag tänka?
Vad ska jag göra?
Jag känner att jag behöver vägledning just nu. Jag behöver bli påmind om att jag är något bra. Jag vet att jag är det men jag behöver höra det. Jag vill känna mig så där bra som jag annars brukar göra. Jag behöver läsa en bok som hjälper mig att komma i rätt bana igen. Jag har fastnat i fel tänk och jag behöver tänka om, tänka nytt.
Inspirera mig!
Nu hade jag behövt prata deep shit med någon som är som jag, deep shit snackare.
Nu låter det som att det är värre än vad det kanske är. Det låter som att jag är totalt missnöjd över mitt liv. Men det är jag inte. Jag är lyckligt lottad, tacksam över min underbara son och mycket mer.
Just idag har jag också vart extra ledsen över mommos bortgång. Jag saknar henne så mycket och önskar mest av allt att hon vore här. Jag är fortfarande arg och det känns som att det är där min bitterhet har börjat. Hon var en stor glädje i mitt liv som bara försvann. Det känns som att en bit från mig dog med henne. Hon fattas här på jorden! Du skulle vara här nu. Jag tänker på dig varje dag och det är fortfarande ofattbart att du har vandrat vidare. Det passar sig inte.
I lost it.
Game over.
Grävlingen i min säng.
Äntligen somnade lillen vid sin vanliga tid. Nu har han sovit ca 20 min. Men innan vart han hel vild! Haha, svårt att hålla sig för skratt när han bökar runt i sängen som en grävling. Han "kryper" med benen och ansiktet tryckt mot sängen, som en plogbil. Skitgullig är han när han gör så i af :)
En bild från igår kväll.
Två bäbisar.
.
Jag känner mig seeeg.
Lite bilder på de då!
Mertajärvi.
Jag är inte sur. Igår kände jag mig ledsen och ensam men inte nå mer!
Drog till byn igår med min son och systerdotter, vi blir här till söndag. Kanske längre, vi får se.
Mors hund har fått valpar för ca 4 veckor sen och dom är så himla söta! Lillpigan är med dom heeela tiden.
Lite bilder från igår och idag.
Jag trodde det skulle bli åska idag men det blev de inte :(
.
Kalla mig bitter, negativ eller vad ni vill men man kan inte lita på folk. Jag är så dum och naiv och tror det bästa om folk, tror på allt dom säger. Så jävla blåögd. Folk säger bara det dom tror att man vill höra, sen att leva upp till det är en helt annan sak. Så ni kan ju börja med att hålla käften innan ni lurar någon med era spel. I slutändan är det någon som blir sårad. Jag ska sluta lita på allt jag hör. Jag ska inte finnas där när någon kommer krypande tillbaka. Utnyttja mitt dåliga samvete, utnyttja att jag är en förlåtande människa som tror på att alla kan förändras. Att få EN chans, jovisst. Men inte hundra. Misstag gör vi alla men alla gör inte om samma misstag 348 ggr, då är det ett val.
Jag är ändå omringad av människor som jag älskar, som älskar mig men ändå känner jag mig så ensam.
Natt.
Jag vore ju självfallet sova nu. Meeeen?
Ja, klockan går så snabbt.
Såg för nån kväll (eller natt) sen att sex and the city går igen. Den serien, vänner och solsidan kan jag se om och om igen. Det är som gamla vänner (inte solsidan än men den kommer också bli som en gammal vän), dom har funnits med sen tonåren och går aldrig ur tiden. Nångång händer det t om att man ser ett avsnitt som man av någon konstig anledning missat genom alla dessa år och det är ju underbart, som att man får lite extramaterial som aldrig visats.
Good shit.
En bild från dagen.
Ibland är det bra att systerdottern inte väger så himla mycket. Då kan man få åka i sin kusins vagn :-) Älskar mina syskonbarn så himla mycket, dom är ofta helt crazy men dom är också underbara, härliga och roliga. Puss på er!
