.

Nu kanske jag ska vara lite töntig,
men ibland måste man.

Så här är det...
Man tycker ju inte att det är kul när ens
nära och kära är ledsna ocå så,
men ibland måste alla få ur sin ilska och sorg på något sätt...
Kanske skrika av sig lite?
Och kanske göra det till rätt person, men det kan ju vara jäkligt svårt facktiskt.
Du min vän, jag förstår dig...
Jag kan som tänka mig in i din situation...
Det har vart så länge och inte bara en gång i veckan eller så,
det är som att det är en del av ditt liv att alltid finnas till hands.
Dina behov verkar inte vara så viktiga som andras enligt vissa,
och du har kanske lite svårt att säga nej, och folk kan utnyttja
de då.
Dom är nog vana vid att du fixar det om det behövs,
men på samma gång verkar det som om vissa inte uppskattar allt du gör,
för det är en massa och så mkt till !
Jag tycker i af att du är stark som orkar med allt de där,
tycker att du vore få något helt eget, för jag ser att de verkligen behövs,
har som tänkt på de där att du vill som aldrig vara hemma, men på samma gång
har jag tänkt, alla tycker om att vara hemma....
Men det passar sig inte riktigt nu.. jaja..
Jag menar inget dumt mot någon, men jag kan förstå dig min kära vän.
Och så vill jag säga tack till dig för att du är en jätte bra vän
och att jag uppskattar allt du gör för mig, och är jätte glad att du är min vän,
 helt enkelt .

Så där ja ! nu har jag vart lite töntig, men det gör inget..
Har så svårt att få ut de verkliga tankarna till ord,
men detta får duga !

Nu ska jag alldeles strax gå och sova med min man.
G´natt.