.

en gumma som bor på mitt jobb har tydligen vart en gammla alkis,
supit som fan, en sån där gammal alkis som vart på stan hela dagarna
och suttit på parkbänk med spritflaskan i näven...
nu och flera år tillbaka är hon en typ som bara kan ligga ner,
hon kan knappt äta, inte ens prata...
hon är ihopknykklad som ett papper man ska slänga iväg.
när dom berättade hurdan hon vart så tänkte jag;
hon är på sin rätta plats nu, kastat bort livet på alkohol, så hon får gärna
ligga några år till i sin pina och ensamhet.
men egentligen tycker jag inte så ändå, för den här sjukdomen är hemsk,
och man önskar den inte till någon, inte ens en gammal alkis kärring...
men min första tanke var att hon ligger där hon ska ligga, rätt åt hon !

jag vet varken in eller ut, när det blev 2oo8 skakades hela min
värld och hjärna till, och de där verkar sitta kvar...
allt som var så bra så var jag så dum.