.

Justja, Emma tyckte att jag skulle skriva något långt i min blogg idag,
för hon åker tåg helt solo och ville ha något att göra undertiden...
Hmmm.... Vad ska jag säga ? Vad ska jag skriva ?
Hej, hej hej.... Lalalalaaaaa....

Det var en gång en apa som hette Emma, hon brukade springa runt runt runt,
fast hon själv inte ens visste varför.
En dag när hon sprang runt, runt, runt så kom det just en doktor gåendes.
Han tänkte; Vad fan är det här då?!
-Ursäkta... sa doktorn med en rädd röst.
-Mmm, ja ?! svarade Apan Emma kaxigt.
-Vad fan håller du på med?
-Jag springer runt, runt runt, ser du välle ?
-Jaaa, det ser jag, men varför ?
-Inte vet väl jag! skrek Apan Emma tillbaka.
-Men följ med mig så ska du få ett nytt hem..
-Okejrå. sa Apan Emma och slutade springa runt, runt, runt och gick efter doktorn.
Dom promenerade en bit genom torget och kom fram till ett stort hus med ett högt elstaket runt huset.
Dom gick in och Apan Emma fick ett eget rum, med bara en säng i, större var inte rummet.
Apan Emma tänkte inte mer på det och tog en tupplur i sin säng och vaknade efter några timmars vila av något slags larm, hon blev livrädd, hoppade upp från sängen och gallskrek !
Massa doktorer kom inspringandes med stora nålar i händerna och tröck dom in i Apans Emmas armar.
Apan Emma var borta i flera timmar.

Hon vaknade efter flera timmars nersövdhet och vaknade fastspänd i ett mörkt litet rum med kuddar som väggar.
Aaah, ett kuddrum ! Vad roligt, tänkte Apan Emma.
Hon trodde att dom lekte en lek, hon minndes inte alla sprutorna hon fått.
Hon låg där några timmar till och började förstå att det kanske inte var någon lek.
Apan Emma började sjunga på en sång:
"Nu vill jag hem, jag vill inte vara hör nå mer, nananaaa"
Då kom en kvinna i vit rock, tog lös Apan E från sängen och följde hon till matsalen.
Apan tyckte att det kändes mysko och fick konstiga vibbar av stället hon hammnat på...
Hon kollade sig omkring, en satt och rökte en cigg och fimpade den i handen medans en annan hoppade på bord och skrek att han var Gud, en annan låg på golvet och grät hysteriskt och en fjärde kröp och ålade sig på golvet och "lekte" bebis fast än denna man var stor och skäggig.
Plötsligt slog det Apan Emma att hon måste ha hamnat på psyket !
Men varför ?
Bara för att hon sprang runt runt runt i en ring ?
Tydligen tyckte doktorn att hon verkade psykist sjuk, men hon själv gjorde ju det bara för att hon inte hade något annat för sig, hon gjorde det inte för att hon var psyk !
Emma började skrika och fick förståss en massa  sprutor i armen och hamnade fastspänd i kuddrummet igen. När hon vaknade var det 3 doktorer där, dom sa att hon skulle få bo på taket i ett tält.
Apan Emma kunde ju inte annat än att följa efter och lyda.
Hon fördes till taket där en mysigt tält var uppsatt, dom lämnade hon där för natten.
Det fanns träd som var högre än huset och eftersom Emma var en apa så hoppade hon till ett träd, hon höll på att tappa greppet men hennes aptassar var vältränade för det här så hon klättrade sig uppåt och hoppade från träd, till träd och till sist var hon ute från det hemska området, hon  var rädd och skakig och sprang det snabbaste hon kunde till sin lilla koja i lugna jungeln, där var hon trygg.
Apan Emma klarade sig ur denna knipa och levde lycklig i alla sina dagar.

Skrev det här för någon timme sen men då började min dator bråka med mig.
Så nu är väl tåget redan här i staden och Emma med, så då får hon en godnatt saga av mig istället : )