vi är egentligen perfekta för varandra

Jag har funderat och funderat och jag vet fan ingenting.
Ger man upp alldeles för fort nu förtiden ?
Alla har sina brister.
Ska man hjälpas åt och komma över sina värsta laster eller ska man packa och dra ?
Lättast är ju, packa och dra, men varför ska allt vara så jävla enkelt nu för tiden ?
Ingen har sagt att livet ska vara lätt, det ska vara svårt och tufft ibland
och vi ska ta lärdom av allt vi får chans till.

Älskar man varann så pass mycket som vi gör så känns det så
jävla dumt att bara kasta bort det vi har tillsammans,
det vi har planerat för våran gemensamma framtid,
allt vi har gjort och gått igenom tillsammans.
Vi har väl inte kämpat så här långt för att sen bara låta det ta slut ?
Love hurts, det vet alla och det gör förbannat ont ibland.
Innerst inne tror jag verkligen på livslång kärlek
men känner mig ändå dum samtidigt som jag skriver det.
Men man har sett alldeles för många grymma förhållanden,
klart man blir rädd och tror att ingen kan leva med en och samma livet ut
från ung ålder till dödsbädden och samtidigt ha kvar kärleken.
Jag tror man måste kämpa tillsammans för att få den där livslånga kärleken med varann.
Ibland är det svårt, jävligt svårt och ibland är det alldeles för lätt, så är det bara.

Kan folk förändras ? Ja, vissa kan faktiskt det.
Jag har sett det själv med mina egna ögon.
Kan du ? Kommer du göra det ? Vill du göra det ?
När du gör det kommer nog jag också att förändras.
Mitt det där störda beteendet kommer nog att försvinna
när du bevisat för mig om och om igen att du också kan.
Det räcker inte med 1-2 ggr, det ska hållas livet ut.
Men samtidigt finns det gränser på hur många gånger som är för mycket.
Egentligen har du redan gått för långt för längesen
och jag känner mig som en svag person som förlåtit dig om och om igen.
Det sårar mig så mycket när du inte kan hålla dina löften.
Det tär verkligen på mig och min kärlek till dig.
Men på nått konstigt jävla sätt så är vi egentligen perfekta för varandra.
Vi passar så bra ihop du och jag så det nästan är skrämmande.
Man tror att man inte kan lära känna varandra bättre
men efter varje bråk så har man kommit varann ännu närmare än innan.
Man känner hur man verkligen älskar den där speciella personen efter bråken,
kärleken känns oändlig, bråka är nyttigt, det vet vi alla också.
Man måste kunna bråka med varann, annars är något jävligt fel.
Men även där finns såklart en gräns.

Äntligen börjar mina ord ta slut.
Det blev nästan en novell.
Det är så mycket lättare att skriva ner sina tankar än att tala högt om dom.
Därför älskar jag att blogga och jag skiter i hur många som kan läsa vad jag skriver.
Jag skriver för min egen skull och delar gärna med mig av mina tankar till andra.
Jag måste vara den enda i världen som inte har det där perfektaste förhållandet som alla har...
När jag var liten fick jag absolut INTE tala om familjens problem för någon annan.
"du behöver ju inte berätta för någon att pappa var full och jagade oss med bilen genom halva byn"
och jag svarade alltid " näe, tror du jag är dum eller?" (alla såg nog det ändå)
och jag tänker aldrig mer tysta ner hur fan jag känner och mår.
Det vore ingen göra, det mår man bara dåligt av.
Vissa kanske tycker att detta inte passar att skrivas i en blogg.
Men det känns rätt för mig och jag gör vad fan jag vill, så de så !
Hej då !
p.s, jag vet fortfarande lika lite som i början av inlägget.
skönt att få ut sina tankar.


Kommentarer
Postat av: nina

det där var bra lisalilla.

och det där sista...det var också bra.

det är så skönt att man inte skäms nåmer, det är inte vårt fel och det var aldrig vårt fel och vi får berätta för vem vi vill utan att skämmas eller "låta" nån annan skämmas.Det är då man växt lite som människa kanske och det är ju fan lite bra.puss älskar dig

2009-07-26 @ 16:41:17
Postat av: åååsa.

Det där var jätte bra skrivet lisen och starkt gjort, verkligen :) Och en del saker som du skrev, det fick mig att stanna upp och tänka efter litegrann. och jag slår vad om att jag inte var den enda som gjorde det.. Pusss!

2009-07-28 @ 14:53:58
URL: http://duarkung.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0