.

Jag är inte nyfiken.
Det är jag inte.
Det är sant.
Jag bryr mig om er.
Jag bryr mig verkligen om er alla som jag någonsin kännt.
Det gör jag.
Förlåt att jag varit borta så länge.
Men jag är påväg tillbaka nu. Till något bättre.
Jag lovar.
Jag ångrar att alkoholen har spelat så stor roll i mitt liv i flera år.
Från så tidig ålder.
Jag brydde mig inte särskilt mycket om andra. Inte ens mina vänner.
Jag behövde bara en vän. Ville inte lära känna någon mer.
Det behövdes inte. Jag hade en vän och spriten fanns alltid.
Jag kallar mig inte alkoholist. För det är jag verkligen inte. Har inte vart det heller.
Men jag visste bara inget bättre.
Det var skönt att slippa känna.
Då visste jag inte att det var därför jag drack mig redlös.
Men det vet jag nu. Så korkat. Så dumt.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag.
Det spelade ingen roll.
Nu går jag bara ut då och då. När jag känner för det.
Det kan vara kul ibland.
Men jag får inget ut av det. Inget.
Det känns så meningslöst att dricka sig svin packad... för att...
Ja, för att vadå?
Jag är i af en mycket bättre jag när jag är nykter.
Vem är inte det ?
Alkoholen har förstört tillräckligt mycket i mitt liv
och jag kommer aldrig, aldrig nånsin tillåta det hända igen.
Som sagt. Klart det kan vara kul ibland. Jag är ju inte helt anti alkohol så där.
Jag tycker att öl är gott. Det smakar bra.
Bara när det går över en viss gräns så är det bara dumt.
Fast jag själv också dricker för mycket ibland. Jag vet.
Men det händer inte 3 ggr/vecka nå mer. Inte ens 3 ggr/månad.
Inte nes 3ggr på 3 månader.
Och nu vet jag inte vad jag har fått för fnatt idag.
Kanske kallas det känslor. Eller bara tankar. Eller mitt liv.
Jag gillar bara att skriva av mig. Det är så skönt.

Imorgon kommer jag skämmas över att jag blottat mig så här igen.
Två inlägg med för mycket information.
Men det tar jag. Som den sten jag är gjord av.