Dagens hemska dröm:

Jag var i ett hus, en vanlig familj som bodde där. Trodde man.
Pappan i familjen hade dött. Han var nämnligen drogmissbrukare, i smyg.
Han brukade sitta nera i sin källare. Helt plötsligt var han borta länge.
Dom letade efter honom i huset, i källaren där han brukade sitta.
Helt plötsligt var det JAG som gick ner i källaren.
Det var sån där äcklig källare och jag tänkte, fan, jag vet varför jag hatar källare.
Jag gick från rum till rum, varje gång jag skulle in i ett annat rum så satte
jag först handen på lampknappen så det skulle bli ljust och inte lika läskigt.
Jag kan ju inte gå in i rummet utan att ha tänt lampan först.
Sen började det bli märkligt.
Först var dörrarna och rummen i normal storlek, (det var som massa pannrum egentligen,
och i varje nytt rum var det eld i spisen, jätte varmt som det blir om man
eldar alldeles för mycket i en liten stuga) men sen blev dörrarna och rummen
bara mindre och mindre och ju mindre dörrarna och rummen blev så fick
jag allt mer panik. Tillslut var den sista dörren så liten så jag fick åla mig
genom dörren och rummet var så litet så jag knappt kunde vända mig om för att ta
mig tillbaka. Panik. Panik. Panik. Jag andades så tungt. Det var så kvavt.
Jag ville inte gå genom fler dörrar för jag ville inte se vad för hemskt som fanns
i de sista rummet. Ville inte se hur små dom andra dörrarna var.
Jag klarade inte tanken på att någon krypit och ålat sig genom dom där rummen
för att sen fastna längst bort och dött av överdos och panik. Där dog den där pappan.

När jag vaknade var jag fortfarande tung andad och fattade noll.
Jag tyckte drömmen var helt skum, men nu när jag skrev ner den
så blev den här drömmen solklar.
Men ändå konstigt. Inte alls min stil på drömmar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0