Sjuk

Du är så sjuk. Så sjuk.
Du förstår det inte ens själv.
Hur har det kunnat gå så långt att du verkligen inte förstår?
Ofta tycker jag synd om dig.
Ja, jag gör det.
Jag önskar att du varit starkare.
Jag önskar att det aldrig hade hänt.
Jag vill finnas där, men jag orkar inte just nu.
Kanske om några veckor om du håller dig lugn.
Det är inte nog med allt som varit.
Du ska alltid göra saken värre.
Jag hoppas att du slutar anklaga andra för din sjukdom.
För din skull hoppas jag det.
Det är nästan det som är sjukast med dig.
Du skulle ha tagit vara på oss medans vi var små.
Du hade kunnat börja ta vara på oss när vi blev äldre.
Du hade kunnat ta vara på oss nu.
Du kommer aldrig göra det.
Jag har slutat hoppas för längesen.
Jag vill hjälpa dig men jag vet att det skulle vara förjäves.
Du är den enda som kan hjälpa dig själv.
Till att börja med.
Jag skulle finnas där för dig om du skulle ta första steget.
Om du skulle försöka. Om du skulle erkänna din sjukdom.
Då skulle jag finnas där för dig.
Det är aldrig försent.
Fast jag önskar att du gjort det för längesen.
Önskar att du aldrig hade börjat.
Jag tycker synd om dig som blivit så ensam.
Jag tycker synd om dig för att du skapat det på egen hand.
Jag tycker synd om dig för att du förlorat oss.
Eller, kan man förlora något man aldrig haft?
Det kanske är försent ändå.
Jag vet att jag aldrig kommer se den där dagen då
du står för allt du gjort. Det kommer aldrig hända.
Du är förstörd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0