.

Hej hej.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag skriver inte så ofta nu för att jag tycker
inte att datorn och nätet har så mkt att bjuda på längre.
Jag är inte lika intresserad heller för den delen.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Och vad jag INTE ska skriva här i min lilla blogg.

Men när jag väl börjar så här vid natte-tid så brukar de mesta ploppa upp.

Jag är i af i byn just nu. Känns bra. Känns väldigt bra.
Det är jätte mörkt ute exakt nu.
Skönt när sommar ljuset är borta.

Puh, stängde just alla persienner här i köket, för nu är
det bara jag uppe. En liten bebis skriker. Han är hungrig.
Snart blir han tyst för han får just nu sin välling.
Ja, jag stängde persiennerna för att slippa se några spöken som
traskar omkring här ute i skogen. Läskigt. Ja.

Jag kom hit igår. Ska bli kvar här hela veckan.
På måndag väntas jobb. Igen.
Men veckorna går så snabbt hela jävla tiden så jag ska inte klaga.
Jobbet är ju mitt bröd, min mjölk, mina tamponger, mitt tvättmedel, 
mitt smink, (fan nu började ungen skrika igen, tänder på g) mina skor,
mina resor. Ja. Ni förstår. Mitt allt. Kan man tänka. Men inte riktigt allt.
Men pengar måste man ju ha. Det är ju bara så.

Nu kom syster till köket och kyler av omman (välling)
Jag undrar vad det är frågan om (skrikande barnet)
Hon svarar: Han terrar mig.
Mmm, mig med.

För ett tag sen när vi var i byn. Jag och Tony hade just lagt oss.
Barnet började vråla.
Tony: Tyst...Haha ! Tur att inte vi har några barn.

Jag är livrädd för att skaffa barn. Jag tror inte att jag skulle orka med det.
Det är ju så krävande och jag är nog alldeles för egoistisk och för bekväm.
Men jag vill ju ändå ha barn -nångång-.
Jag umgås väldigt mycket med min syster och hennes barn.
Jag ser både för och nackdelarna.
Nackdelar. Får man säga så om folk som har barn?
Jag vet inte. Jag har inga kids så jag säger nackdelar.
Nackdelar: Ungen skriker halva dagen, gärna hela natten - jag skulle inte få sova.
En nackdel. En stor nackdel. Jag blir fet, kommer inte orka gå ner mina gravvo kilon.
En fet nackdel, ha ha. Vitsigt va?
Jag måste anpassa mig efter en liten varelse. Jobbigt. Det är redan jobbigt
att ens anpassa mig efter mig själv och min sambo. En till ? Njaaa...
Får man.. hmm... hur ska jag uttrycka mig fint...har man tid/vill man/orkar man
göra fler barn (knulla) efter att man just fått barn som man ska ha resten av livet!?
Hur länge tar det ens innan man får eller kan göra barn med sin partner igen ?
Usch. Hemska tanke. Jag vill inte bli en öken råtta om man säger så.

Men å andra sidan. Barn är ju så underbart härliga !
Systerdottern är snart 3 år och helt underbar (och helt galen väldigt ofta
så man har lust att knuffa ner henne från stolen ibland) och rolig.
Allt hon säger är så roligt. Som idag. Hennes mommo fick absolut inte gå
och bajsa. Ungen bara stooooortjöt bakom dörren. Senare skulle mommo absolut
ha kanel i gröten som mommo inte ville ha. Samma visa ännu en gång.
Just då är det inte så kul. Men nu när jag tänker tillbaka så är det himla roligt ändå.
Och sen systersonen. Världens mysigaste bebis ! Han är så kram go´!
Han lutar alltid mot ens axel med sitt lilla skalliga huvud, sluter sina vackra ögon,
ler sitt fina leénde och bara gosar på. Hjärtat kan ju inte göra annat än att smälta.
Skrattar gör han också mycket av, lilla skrutten. Man behöver bara säga "hej" och le
så flinar han. Sen när jag varit borta från han nån dag och jag säger hej till han,
går fram till gossen och kramar och pussar han i sin mulliga nacke så
riktigt lyser hans ögon. Han känner mig. Hans moster.
Ögonen säger, men heeeej är du här, vad kul att se dig igen tok fan !
Jag blir så lycklig av dessa barn. Dom är så fina. Men dom har sina stunder.
Som alla andra skit ungar.

Men jag antar att det fina, go´a, underbara, gulliga, mulliga,
söta små fötter och händer, titta-han-gav-mig-sitt-första-smajl-eller-kniper-det-i-magen-
på-stackarn grejerna väger upp mot allt det "negetiva"?

Nej, jag vet inte. Får väl ta reda på det -nångång- i mitt liv.
Vi får se.

Se, natt, och Lisa skriver som aldrig förr.
Hade som vanligt inte en aning om vad som skulle stå här
i bloggen, men poff ! Så var det överfyllt ; )

Helvete, klockan är snart ett. Jag måste hoppa ner i sängen brevid min mamma.
Yes, i´m still a baby. Hon är fortfarande min mamma och får ännu inte sova ifred
fast jag är "vuxen".
Ni kanske förstår varför jag inte är så sugen på att skaffa barn.

God natt, tack för mig. Adjö !