.

Skit trist när jag inte har några roliga bilder att bjuda på.
Eller roliga och roliga, men bilder i allafall.

År 2009 är över och jag välkomnar 2010 med öppna armar.
På nått sätt känns det alltid skönt med års skifte.
Det känns som att allt kan hända efter tolvslaget från 31 december
till 1 januari. Ett nytt år.

2009, vad hände ? Vad har jag gjort ?
Känns som att jag inte gjort annat än gråtit hela året.
2009 var ett ganska jobbigt år för mig ändå, känslomässigt jobbigt.
Kändes som att jag var och grävde i botten, eller att jag hajjade
att jag var och grävde i botten och var en riktig knäppis i mina tankar.
Det har varit jobbigt att förstå hur allt har format mig som männsika
efter min barndom. Helt själv har jag fått komma på mina dumheter
som jag "lärt" mig av min alkis pappa. Det är inte lätt att bli "frisk" från
allt helvete man illa tvunget har varit tvungen att gå igenom.

Ett av alla fylle bråk jag inte kan glömma är när pappa var full
som fan (som alltid när han drack) och mamma & pappa stod på balkongen och skrek
och bråkade, pappa helt galen. Alla var rädda.
Vi rymmer till fots, halv springer genom byn mot badstrands vägen,
mamma bär Sebban i famnen, vi tycker vi hör en bil gasa och köra som en tok,
vi tror såklart det är pappa och det var det. Vi gömmer oss bakom ett hus som
stod tomt för tillfället. Jag trodde helt allvarligt att han kom efter
för att mörda oss. Jag frågar mamma om hon tror det, kanske säger hon,
hon vet inte.
När jag var liten så trodde jag att han skulle mörda oss om vi lämnade
honom, jag vet inte hur många gånger jag varit liv rädd för att ha trott
att han lämnat en bomb i huset för att mörda oss när han själv stuckit
iväg för att antagligen supa ner sig ännu mer. Men Gud så skönt det var
när han somnade, stack iväg en stund eller när någon vuxen kom och
hälsade på. Då var allt över för en stund. Nästa morgon när han vaknade
skulle han kanske bestämma sig för att sluta dricka för den här gången eller
så fortsatte han bara och då vaknade man många gånger på natten, tidigt på morgonen
av att idioten stod och skrek på min stackars mor.
Och om man sa åt honom så trodde han alltid
att det var mamma som sagt vad vi skulle säga, för vi var bara dumma barn
som inte kunde säga något "så smart".

Så ingen har rätt att säga till mig (som väldigt många gör) varför "låter" du inte Tony dricka ?
Han får dricka bäst han vill, när han vill men jag orkar inte med
att ha alkoholen som symbol för stor helger och att det sker allt för ofta i mitt liv nå mer.
Jag har sagt om han fortfarande vill leva det livet så behöver (kan) vi inte vara tillsammans,
för att jag orkar verkligen inte med alkoholen på det viset nå mer.
För nu är jag vuxen (hatar att kalla mig själv vuxen) och kan bestämma själv
hur jag ska må och vilka jag vill ha i mitt liv och vilka jag inte vill ha att göra med.

Ibland kan man gå ut, det kan vara skoj, ibland, då och då.
Man lever bara en gång som många brukar säga när man står mellan valet
och kvalet om man ska dricka på kvällen eller inte, och det betyder att
man lika gärna kan dricka, ja, för man lever bara en gång.
Om man tror att det är livet att dricka och festa jämt så är
man ganska dum tycker jag. Vi har en hel värld att utforska.
Resa runt i världen, skaffa familj, älska sina nära och vara en bra människa
är något jag tycker man ska tänka på, för man lever ju bara en gång.

Ja inte är det konstigt att man blivit som man blivit.
Men år 2009 började jag också ta tag i mig själv ordentligt,
tvinga mig själv att hitta den rätta Lisa som gömmer sig bakom allt det här.
Det är inte lätt, men det går framåt. Jag har börjat känna äkta lycka.
Undra om jag någonsin var lycklig som barn ?

Spela roll, jag är här nu, jag lever, är frisk, mina närmaste finns också i livet,
dom är också friska, jag har världens finaste och ibland trögaste
pojkvän, världens underbaraste syskon, världens bästa och snällaste mamma,
finaste syster dottern, världens bästa mor föräldrar, underbara vänner,
underbara svär föräldrar, har ett jobb, får mat för dagen och tak över huvudet.
Jag kan också känna tacksamhet till mannen som stal min och mina syskons
barndom. Det gjorde oss till oss. Vi hade nog inte haft så starka band
till varandra om det inte vore för flodhästen i vardagsrummet.
Vi har blivit starka av det. Har vi klarat det helvetet kan vi klara allt.
Av det helvetet kan jag lova att om jag får barn så ska dom aldrig behöva
känna sig otrygga i sitt eget hem. Dom ska inte växa upp utan självförtroende.
Dom ska inte behöva bygga upp det själva när dom blir vuxna.
Dom ska få känna sig älskade och speciella, en man kommer aldrig
få förstöra mina barn så som min far gjorde mot oss, aldrig.

Nu blev det långt. Jag skulle bara berätta för er
att jag är påväg uppåt och att jag nästan är framme
och att jag känner mig lycklig, älskar och är älskad.

2010 kommer bli ett bra år : )
Jag ser framåt med positiva ögon.
Jag har kommit långt och längre ska jag gå.

Mina tre syskon, jag vet att ni vet det,
men jag älskar er så det gör ont
i hjärtat när jag tänker på det.
Tänk om jag inte hade haft er ?
Eller tänk om vi inte haft varandra ?
Nina, Lotta & Sebastian, ni är...
Nä, det finns inga ord som kan beskriva
min kärlek till er och hur vackra ni är ♥