Nyårslöfte.

Satan i gatan. Jag har tusen saker att göra.
Varför sparar jag alltihopa till sista minuten?
Söker jag efter spänning och utmaning eller vad är det frågan om?
Det blir aldrig så att något blir ogjort, allt blir gjort i tid. I sista minuten.
-Men hade kunnat bli gjort tidigare.

När jag gjort bort allt som jag nu samlat på mig så ska jag inte
göra så mer. Direkt något kommer på mitt bord så ska jag göra
bort de bajgalabums! Det ska bli mitt nyårslöfte.
-Ta tag i saker dierkt istället för att vänta och låta det gro.
Låter inte det bra tycker ni? Jag tyckte det lät skita bra.

Jag tänker fortsätta att bli en mer positiv människa också,
det är inget nyårslöfte det är bara så jag vill vara.
Inte för att låta negativ, men man kan tänka så här att
d e t   k a n   a l l t i d   b l i   v ä r r e   ä n   d e t   r e d a n   ä r  .
I mina öron låter det mer positivt än negativt.
Det beror ju på hur man ser på det. Är glaset halvfullt eller halvtomt lixom.

Jag gillar inte att säga så här men det har blivit lite mycket
för mig på sista tiden. Jag tacklar och går vidare.
Ibland gråter jag, inte för att något förändras för de men det lättar på trycket som fan.
Händer det saker i ens liv som man inte kan göra något åt så får man
inte glömma bort att känna, vara ledsen, arg och förbannad, om det behövs.
Men man får inte heller dränkas i sina sorger och bara se det hemska.
I en viss tid kan man leva i ett mörker men man måste försöka
påminna sig själv om att man måste ta sig upp också och jag tror
att ju längre man är nere i djupet desto svårare blir det att ta sig upp.
Sen finns det så mycket som vi KAN göra något åt.
Vi vuxna människor väljer till stor del hur vi vill att våra liv ska se ut.
Det är ingen annans ansvar, det är upp till var och en.
Man får gråta, vara ledsen, förbannad, deprimerad och allt vad man nu
kan vara. Det är inte det jag menar. Jag tillåter mig själv att vara allt det där
ibland. Nån minut, nån timme, nån dag. Men sen bestämmer jag mig för att,
nej nu är det färdigt att tycka synd om sig själv. Ryck upp dig och se allt
det ljusa och fina i livet. Och det har jag gott om. Mycket fint och älskvärt som
gör mitt liv värt att leva.

För mycket tankar i min hjärna som vanligt.

Här är några som förgyller mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0