.

Åååh vad jag är less på att äta frukost ensam.
Jag hatar att sitta i köket själv och äta.
Det får mig att känna mig ensam och övergiven. Eller nått.
Fast min sambo är hemma så kan han inte få tanken till
sin hjärna att han kan komma och sitta med mig i frukostbordet
fast han själv inte ska äta. Men värre är det nästan när han själv också äter
frukost eller kvällsfika tillsammans med mig.
Ja då är det så att han äter jätte snabbt och som han säger så äter
jag jätte sakta med minituggor. Hur som hellst så blir han alltså klar lååångt
före mig och när han är klar så ska det börjas plockas bort från bordet.
Bra att jag slipper plocka undan, men grejen är den att han gör det bara för
att slippa sitta med mig, sen när han plockat undan drar han och lämnar mig
där i bordet. Sååååå sjuuuukt jääääävla irriterande. Egoistiska människa.
Där sitter jag kvar i bordet och känner mig som en billig hora han satt på
och just slängt pengarna på. Ja, precis så känns det.
Fyfan. Här med dumpar jag dig och ska finna mig en riktigt karl,
en karl som vill äta frukost med mig.