.

Igår kväll och inatt har jag haft ONT.
Hur ont kommer det då inte göra när ungen ska födas, tänker jag då...

Det värkte ordentligt längst ner i ryggen och nere på magen, jag gick som en riktigt gammal jäkel. Det värsta gick över innan jag la mig, jag somnade gott, sov bra, vaknade av att jag behövde på toa och då kände jag att jag hade ont. Gick och la mig, somnade. Varje gång jag behövde vända på mig så vaknade jag och höll på att börja grina för att det gjorde så ont men jag kunde fortsätta sova bra. Tills 4-5 tiden då det blev ännu värre, jag trodde det var dags att föda!

Jag har ännu inte läst något om förlossningen och det som händer innan.
Inte för att jag är ointresserad eller tycker att jag inte behöver veta något, utan för att jag tänker "jag ska, jag hinner, det är länge kvar".

Nu gjorde det ont hela tiden och min gåstil var, om möjligt, ännu värre. Sen fick jag ont en stund, det släppte några minuter, kom tillbaka, släppte några minuter och jag tänkte att neeeej nu är det dags! Nej h-n får inte komma nu, h-n är inte färdig ännu! Min mage ska ju bli jätte stor innan h-n ska ut. Jag blev lite orolig också då lillskrutten inte rörde på sig. Men efter ett tag rörde h-n sig, då gjorde det också svinigt ont men det kändes bättre för då visste jag att lillis var ok i af. Mitt i allt gick jag upp och läste lite om förlossningens gång (haha) och jag tyckte det var likt det jag upplevde. T frågade om vi skulle på akuten, men jag är inte den som springer dit för minsta lilla. Jag tycker man kan vänta och se innan man går till sjukan. Men jag har jobbat hela dan, det värsta försvann vid 6 tiden, skrutten har rört sig som vanligt och är alltså fortfarande i min mage, PJUH!!!

Pratade med min privata bm (syrran) och hon tyckte det lät som förvärkar och jag håller med henne men min privata bm tyckte ändå att jag ska ringa riktiga bm imorgon och kolla så allt är bra med lillis och det ska jag göra, man vet aldrig.

Hoppas jag slipper smärta fram tills jag ska föda. Jag ska ju jobba 3 veckor till!