.

... att tänka på att bebisen i magen kanske inte är frisk eller välskapt.

Jag tycker inte man ska ta saker för givet, fast jag gör ju det ändå. Men just med att vänta barn.. det är skrämmande. Ingen vet vem som gömmer sig i magen. På gott och ont. Spännande och läskigt.

Jag måste tänka att barnet kanske är sjuk, utvecklingsstörd, down syndrom, missbildad, hjärtfel, döv, blind, skelögd, saknar ett öra eller har för många tår.
Jag vill vara lite psykiskt beredd OM allt inte gått som det vore och om det inte blir som jag vill att det ska vara. Då tycker jag det är viktigt att tänka att det KAN hända, alla får inte friska och välskapta barn. Någon måste få dom sjuka också. Och varför kan inte jag vara den som får ett sjukt barn? Jag tror jag kan få sjuka barn för att jag vet att jag skulle klara av att ta hand om det också.

Jag skulle bli jätteledsen och det skulle vara jätte jobbigt om vi får ett sjukt barn. Det är klart jag önskar mig ett friskt barn, det vore ju idiotiskt om jag, eller någon, önskar sig ett sjukt barn, det vore ju som att önska att sitt eget barn ska få lida. Friskt eller sjukt, det kommer vara mitt barn som jag redan älskar, vilket som. Men jag önskar innerligt att babyn är frisk och mår bra.

För mig är det ett måste att ha dom här tankarna. Blir något fel så är jag lite förberedd. Då blir smällen inte lika stor. Är barnet friskt så blir lyckan extra stor :)

Sen är jag en tillräckligt positiv människa så dom här tankarna gör inte så jag mår dåligt eller blir negativ. Det är bara tankar och så lätt är det inte att rubba mig. Jag har hundratals positiva saker runt mig så ni behöver inte vara oroliga över att det här sänker mig ;)
Jag är van vid att ha kaos i mitt liv så småsaker rör mig inte i ryggen som det säkert gör för er som inte haft motstånd i livet sen födseln. Men jag klagar inte! Jag är tacksam över all skit jag gått igenom och tagit mig ur. Det har gjort mig stark och det kan ingen, någonsin ta ifrån mig.

Tack och hej.
Fan vad jag tänker mycket.