.

God kväll.

Vi får se om jag kommer kunna somna idag då...? Jag är rätt trött men ibland blir tankarna för många.

Imorse störtbölade jag lääänge.
Jag kände mig ledsen över det ena och det andra. Det blev inte heller det vanliga morgonmyset med Charlie som vi alltid annars har (läs:dåligt samvete). Jag var för upptagen med att böla. Sånt är livet!

Men imorgon blir det dubbeldos av mys.
Charlie ska få all kärlek från mig imorgon.

På tal om något helt annat så är jag partysugen! Inte så värst sugen på att bli aspackad, vilket jag säkert kommer bli när jag går ut, jag är mer sugen på att träffa lite folk, göra mig fin och gå i klackar. Det får nog bli om några veckor. Och T är den som får stanna hemma med Charlie. Vi känner honom bäst och jag hade inte kunnat lämna honom med någon annan. När han var i magen sa folk att jag kommer lämna bort honom när han blir "jobbig". För det första så skulle jag aldrig kalla Charlie jobbig, skulle han vara det skulle det vara mitt fel. Vi är alltid glada med Charlie och han tar efter oss. Vi är lugna och har aldrig blivit hysteriska, (förutom när han hade massa dreggel i halsen) människor, även bebisar känner av energier. Våra barn speglas av oss, självklart är dom egna och speciella på sina vis men vi är deras vägvisare här i livet och barnen tar i första hand efter av sina föräldrar. För det andra känner jag att jag inte alls vill lämna bort honom till vem som helst, hur som helst. Han är mitt barn som jag vill vara med mest hela tiden! Jag är hans mamma och vill inte lämna han nån annanstans än med sin pappa om jag ska iväg. Jag är nöjd om jag får tid att städa och duscha varje dag. Jag vet att det inte alltid kommer vara lätt som en plätt med barn men jag tror ändå att man kan välja även här hur man ska se på saken.

Jag är hittills helnöjd med min roll som mamma och jag tycker att jag gör det väldigt bra också. Inte för att låta överlägsen men jag var aldrig ens lite orolig över om jag skulle bli en bra mamma eller inte. Jag har så mycket kärlek att ge och det är det viktigaste tycker jag. Nä, nu börjar det spåra.

Det jag ville ha sagt är att jag inte vill lämna min unge, allt jag gör för min son, gör jag med glädje. Han är viktigast för mig och ska inte behövas lämnas hos någon som han inte känner sig så trygg med som han gör med mig och sin pappa.