.

Vad hände?
Tiden bara går och går och gååår.
Jag hänger inte med!
Helt plötsligt är det kväll men jag vet inte om det.

D e t t a e v i g a l j u s a l l t s å!

Vi kom hem, lillen stackarn somnade i bilbarnstolen, vi tar upp han och byter blöja och allt det där. Hela familjen ligger i sängen och myser. Gossen pratar i fulla muggar och har blivit lite pigg av sin powernap. Jag ser att han ändå är trött. Väldigt trött. Igen! Tänker jag. Kollar klockan och hon är 20:27(!?). Jag bah: whaaat? Herregud! Hans sovtid är förbi för lääängesen. Jag matar honom och hans små ögon håller på att stängas. Jag hinner bara rapa honom och han ler så glatt till sin mamma fast han är så trött, sen lägger jag honom vid mig och han somnar bums. Stackarn får inte sova på sin vanliga tid för att hans mamma har noll koll på vad klockan är. Vi var och handlade och han var lite grinig och till en början kunde jag inte förstå varför. Han tycker annars att det är kul och väldigt intressant att se så mycket rörelse. Men sen kände jag igen gnället i hans röst. Tröttgråtet. Kunde inte då heller koppla vad klockan var. Han hade ju som vanligt sovit flera timmar på dagen och jag tyckte då att det var nyss han sovit sin dagsvila. "Konstigt att han redan är trött".

Nu får jag skärpa mig så att gossen får sova när han behöver och så han slipper bli så ledsen tills morsan fattar galoppen!

Klockan 19 är hans sovtid, han blir alltid trött vid den tiden. Sen om det ibland blir plus/minus en timme gör inget. Så hård är jag inte. Blir han tröttare tidigare eller senare så är det såklart helt okej, det spelar ju ingen roll.
Men nu måste jag ha bättre koll på tiden. Den jäkla tiden som går så förbannat snabbt! Det är inte kul att gå på affären och han är svintrött och vill sova så går det inte riktigt. Tycker synd om honom när det blir fel tack vare mig.

Näpp, nu ska jag också sova, jag är helt pömsig.
God natt!

Några veckor gammal bild på min älskade Charlie.