.

Jag känner mig så vilse. Jag vet inte vars jag är. Jag har tappat bort mitt glöd och mitt sunda tankesätt. Jag vet att jag styr över de mesta, nästan allt, i mitt liv. Men jag glömmer bort och går vilse. Om och om igen. Det finns för många störningsmoment i min närhet för mig att hantera. En del människor behöver bara snudda mina tankar så försvinner jag. Jag känner av den dåliga energin som uppstått och jag vill egentligen inte träffa vissa människor. Jag behöver inte människor i mitt liv som spottar på mig. Dom kan få vara i sin ensamhet och hitta fel med allt och jag vill inte ha någonting med det att göra. Jag blir sjuk ända in i min själ av er! Jag tål er inte. Ni gör mig sjuk. Jag har kämpat nog för att kunna vara glad åt livet så det sista jag behöver är någon som drar ner på min energi. Behåll den för er själva för jag vill inte bli som er. Jag vill bara vara glad och vill ha en god energi som smittar av sig. Ni har smittat av er på mig och jag gillar inte att inte ha kontroll över mitt eget välmående. Jag tar ansvar över att jag låtit mig smittas av det negativa men nu måste jag tvärvända på det innan det är försent, jag vill inte bli som ni.

Ibland vill jag bara ta med mig Charlie och bara dra iväg till något nytt, ett annat land, snagga håret, radera facebook-kontot (märkligt att det ska vara nödvändigt) och aldrig återvända. Börja om och glömma allt som jag inte vill veta av. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att detdär skulle förstöra så mycket. Tack som fan och hej då.

Charlie är mitt allt.