Oändlig saknad.

Fy fasen vad jag saknar dig mommo.
Jag får kvävningskänslor när jag tänker att du verkligen är borta.
Det gör så ont när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få
krama om dig, det gör ont för att du aldrig får träffa min son.
När jag fick reda på att jag var gravid var jag så glad över att du
fanns, jag tänkte, yes! hon kommer träffa mitt barn. Jag trodde aldrig
att du kunde försvinna innan han föddes. Men det gjorde du.
Varför?
Jag vill så gärna att du är i merta när jag och Charlie åker dit.
Snälla, var hemma.
Jag önskar så mycket att du kommer tillbaka fast jag vet att det inte går.
Men jag vill så gärna att du ska finnas kvar här med oss mommo.
Jag saknar dig.
Det är inte samma sak att åka hem längre, det är inte lika kul när
du inte finns där. Det är tomt utan dig. Erat hus känns också dött.
Det är inte längre samma mysiga känsla där som när du fanns.

Åååh vad jag saknar dig!
Jag är så glad och stolt över att vara ditt barnbarn.
Lilla Ebba-stina.
Tack för att du alltid fanns där i erat lilla hus.
Tack för att erat hem var vårat också.
Tack för alla fina minnen jag har med dig ♥


Kommentarer
Postat av: mam

;öI ser knappt nåt för tårarna, du skriver så fint, precis så känner jag också...inget är som förut....

2012-02-16 @ 21:41:06
Postat av: jagigen

så otroligt fin bild på dig o mommen, tavla tavla tavla ;o)

2012-02-16 @ 21:41:51
Postat av: Lisa

Sv: gissa om jag grinade när jag skrev då... Nä inget är som förut... Det är så tomt utan henne :( och jag har redan den här bilden som tavla och har haft det lääänge :)

2012-02-17 @ 03:05:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0