.

Fredag. Igen. Snart lördag. Lillen är snart 1 vecka gammal, tiden går fort och jag älskar att jag får vara mamma till denna lilla plutt! Och T är så himla fin och bäst som pappa, nu vart jag rörd bara jag tänker på hur bra han är. Jag önskar att vi var lite rika så att vi båda hade kunnat vara hemma hela tiden. Men om vecka lämnar han oss för jobbet :( Jag vet att jag kommer klara mig men det blir ju såklart lite tuffare. Det är så skönt att vara två. Har redan haft ont i hjärtat för ensamstående och jag beundrar verkligen dom! Vilka hjältar! Tänk, dom kan inte ens ta en låååång dusch som jag kan. Bara att den andra byter blöjan är stort. När jag ammar ligger jag i sängen och behöver bara ropa om jag behöver nått. T städar de mesta, handlar och fixar annat medans jag matar barnet. Sen kan vi båda vila när lillen också gör de. Men tänk på den som är ensamstående med en nyföding...fan vad grymma! Men om en vecka har jag förhoppningsvis inte lika ont överallt och kan göra mer själv. Kan kan jag ju nu också men jag har även möjligheten att slippa. Bara det inte gör ett dugg ont att amma så tjänar jag in en vila där ist för efteråt :)

Nä vad jag skriver skit.
Värmer upp tuttarna lagom till nästa matning. Jag ligger i sängen och grabbarna i soffan. Ni ser, jag har de lyxigt :-)