.

Hur vill jag att mitt liv ska se ut?
Vem bestämmer hur det ska vara och om mina
önskemål/drömmar ska bli verklighet?
Jag. Ingen annan.
Det finns inte många ursäkter som godkännes. Tyvärr.

När jag fantiserar om min framtid ser jag att jag har ett jobb
som jag tjänar ganska bra på, jag är fortfarande tillsammans med T,
vi har vårat lilla barn, vi kanske skaffar en till nu när lillen börjar bli några år, 
jag jobbar rätt mycket för jag trivs så bra på nya jobbet
och jag tycker det är bra att pappan är mycket med barnet, jag tränar regelbundet
och hårt, jag har en fin och hälsosam kropp, vi lagar bra mat och jag äter
inte så mycket godis, jag vet att min kropp mår bäst av bra mat, träning och mindre socker.
Jag är gladare, mindre gnällig och bråkar inte med min man mer än nödvändigt, vi ser
tillbaka på den här tiden och är glada över att det bara blivit bättre och bättre.
Jag fortsätter att vilja utvecklas till en bättre mer förstående människa.
Jag har tagit mig råd att operera både tuttar och näsa, vi har en stuga vid Pite där
vi spenderar mesta tiden av sommaren....osv osv osv...

Lite så där hoppas jag på att min framtid ska se ut.
Det är ju realistiska saker som jag kan nå om jag vill.
Klart jag vill. Men det är inte så lätt. Fast det ändå är så lätt
som det bara kan bli. Bara jag själv kan stoppa det.
Bara jag själv kan se till att det händer.
Jag vill ju inte kolla tillbaka på mitt liv om 10 år och undra
varför jag aldrig började träna hårt, varför jag aldrig började
laga mat som är bra för kroppen.
Det är inte som att jag sitter och fantiserar att jag ska bli mångmiljonär
utan att behöva göra ett jävla skit själv. Det här är några av mina drömmar,
det är lite av hur jag vill att mitt liv ska se ut.
Det bästa är att jag kan få det, bara jag ger mig fan på att göra det också :-)
Det är inte mycket här i världen som är gratis, vi måste slita lite
också för att nå dit vi vill. Vi kan inte vänta på att någon ska göra det åt oss.
JUST DO IT!

Man måste bestämma sig och sen verkligen göra det.
Det är inte svårare än så.
Fast jag själv vet att det känns svårt att börja med något. Att börja och ta
tag i något är det som är svårast för mig.
Sen måste man ha tålamod, t ex. Efter 1-2 veckor på gymmet
så når du ju knappast din drömkropp, allt tar sin tid.
Jag kan ju inte sätta mig ner och ge upp då, det är ju också en livsstil jag
strävar efter. Det tar sin tid att nå fram.

Hade gärna skrivit mer men nu har jag så ont i ryggen så jag kan
inte sitta här längre :-) Jag hade behövt mer tid till att formulera mig bättre,
men nu är ryggen ledsen på mig. Adjöken adjö!