.

Hoho, vilken liten mage :-)
Längtar verkligen tills jag blir lite mindre.




Och här är senaste bilden jag har på datorn på magen.
Tagen nu under julen, typ vecka 37. Inte liiiiite skillnad.
Sjukt att det växer en människa i min kropp!





Hjälp vad tiden går snabbt!
Fast jag längtar jätte mycket efter att vara normal i kropp och sinne,
fast jag längtar otroligt mycket efter att lillisen ska komma till oss så
får h-n faktiskt vänta ett tag till. Jag måste hinna andas.
H-n kommer ju komma ut, förr eller senare, inom några veckor i af.
Jag skiter i att jag har ont och att röven är extremt fet.
Vad som än händer efter födseln så kommer jag ju vara mamma resten
av mitt liv. Och jag kan gärna njuta av att bara vara Lisa några veckor till,
inte fullt ut som innan jag väntade barn såklart, men ändå, ni förstår :-)
Det känns lite sorgligt att det här här sista tiden som det bara är jag och T.
Sen kommer vi vara en till. Alltid. Nu låter det nästan som att jag inte vill ha
barnet, haha. Men ni andra kvinnor kanske också kände så när ni var havande.
Man tar ju förhållandet till en helt ny nivå, klart det är skrämmande att lämna
det säkra, det som alltid varit. Nu får vi ju ett helt nytt liv som vi ska leva tillsammans.
Jag vet att vi kommer klara det galant men jag kommer sakna tiden
när det bara var vi två.
Om jag får säga så utan att nån gnällkärring ska tycka jag är hemsk.