.

Tjena faaan!
Det har visst varit dött här i några dagar. Jag ber om ursäkt. Jag vet att ni saknat mina otroligt intressanta och underbara inlägg.

Vi bor ju i nya läggan nu och jag trivs som fan här nere på planerna! Det känns som att jag kommit hem nu. Det tråkiga är att det finns en del att fixa och det kommer ta en tid. Det gör mig deprimerad och stressad. Om det ska hända något så ska det hända NU och inte sen. Jag hatar att vänta.

Köket håller vi på med nu och det kommer bli fint! Ni får före och efter bilder sen. Typ till helgen eller så. Det slutliga resultatet med mattor/gardiner och annat småtjaffs kommer nog dröja ännu längre. Bara väggarna blir klara så blir jag glad! Och att fixa förvaringmöbler och skrubben. Det mesta ligger fortfarande i lådor. Det gör mig psykiskt sjuk.

Grabbarna sover. Den stora i sängen och den söta i min famn. Och jag, ja jag sitter ju bara här och skriver.

Sen är jag irriterad och ledsen på människor som behandlat mig respektlöst fast jag inte gjort dom något illa. Jag har gång på gång försökt att göra tvärtemot men jag får pikar och irriterade ansikten mot mig ändå. Och nu orkar jag inte mer! Detta gör mig ledsen och jag mår dåligt av det så jag måste ge blanka fan i det. Jag har en väldigt dålig egenskap. Det är att jag har lätt för att avsluta relationer. Om jag känner att jag blivit dåligt behandlad av någon jag tycker om så tycker jag inte att dom har något mer att hämta hos mig. Känns lite "strängt", men jag har ingen lust att slösa min energi på folk som ändå ogillar mig! Hur ska man annars göra? Känns meningslöst...

Jag är nog i en liten svacka nu.
Först jobbiga människor sen att jag, en väldigt självständig kvinna går på föräldrapenning. Det gör mig frustrerad. Jag gillar inte att T ska betala det mesta. Det känns så fel för mig. Vi har alltid haft lätt för att prata om pengar och har aldrig grälat om "jag betalar det här och du det där, jag betalar mer och du mindre". Vi säger såna saker men det är som inget problem vi har, om ni förstår hur jag menar. Vi har inte gemensam ekonomi. Vi har varsitt konto. Men ändå kan vi ta varandras kort och handla. Tar den enas pengar slut så spelar det ingen större roll. Så på nått sätt har vi ändå alla pengar gemensamt. Men jag vill ändå ha egna pengar. En lön. Inte några fjuttiga kronor. Jag vill kunna köpa en lite dyrare matta utan att behöva tänka att jag egentligen vore prioritera annat.

På det så har vi ju möbler som behövs inhandlas och annat ska fixas och det gör mig lättretlig, bitter och tjurig. Pengar!!! Fan vad jag vill vinna på lotto.

Sen är vi inte ett dugg ekonomiska... Har aldrig vart och kommer väl aldrig bli det heller. Men det är nog på tiden att börja tänka på vars pengarna försvinner. Boooring.

Nu har min son vaknat och verkar ha tråkigt.

Jag vore inte ha skrivit något alls.
Positiva bruden! I know :)

Ge mig styrka att bli glad igen!
-Charlie är verkligen mitt lyckopiller!
Älskade barn.