Mommo.

Jag saknar min mommo så jäkla mycket.

Dom två senaste gångerna jag var i byn hälsade jag inte ens på hos moffa. Jag har ingen lust. Jag får dåligt samvete för jag vet att moffa vill ha och behöver sällskap. Men jag har bara känt att nä, jag vill inte gå dit när mommo inte är där. Går jag inte dit så kan jag låssas som att hon är där som vanligt men att jag bara inte hälsat på.

Jag är fortfarande så jävla arg och ledsen över att hon inte finns här med oss. Jag är så jävla ledsen över att Charlie aldrig fick träffa henne. Jag vet att mommo hade tyckt om honom så mycket och att hon alltid hade sagt att han är så snäll, glad, lugn och vacker. "Lika vacker som jag" hade hon sagt och skrattat sådär som hon alltid gjorde.

Jag saknar henne så mycket och kommer aldrig sluta längta efter henne. Det kanske låter hemsk men när jag tänker på min egen död så finns det ett ljus med den, då kommer jag få träffa mommo igen. Vill jag tro.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig mommo. Jag gråter då och då och svär för jag är arg. Du fick inte lämna oss!

Jag har några bilder på mommo i mitt hem. Dom har hängt här långt innan hon dog. Hon har alltid varit en väldigt viktig person i mitt liv. Fy fan vad jag önskar att du var med mig i mitt liv just nu. Älskar dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0