Inte glatt.

Ha! Först lite efter 3 somnade jag.
Jag slumrade in så fort jag vågade stänga mina ögon.
 
Klockan 6 (!!!) vaknade gossen. Verkar vara hans nya tid.
Jag klev upp och gjorde välling och hoppades (som vanligt) på att han
vaknade bara för att han var hungrig. Jag hade fel. Ännu en gång.
När jag kom tillbaka höll han på att röja runt i spjälsängen. Som vanligt.
 
Han var fortfarande trött och hade lätt kunnat fortsätta sova men han
vill ju så gärna klättra och stå upp min lilla prins, det är ju så skoj!
 
Jag var trött. Såå jävla trött.
Jag tror nog jag aldrig varit så där trött en enda gång sen Charlie föddes.
Och nu var det ju mitt eget fel att jag var så trött.
 
Jag var så arg på mig själv på morgonen för att jag är en jävla fjant som
är rädd för spöken och undrade varför jag inte bara somnade tidigare
när jag ändå, tids nog var tvungen att somna. Grrrrrr!
 
Sambon kom hem vid 6-7 tiden.
Jag var så arg!
Jag var arg på PRECIS ALLT.
ALLT i hela världen kändes SÅ fel.
Nu i efterhand kan jag nog jämnföras med en trotsig och trött 3 åring.
 
Jag skrek, grät, grinade och bölade, bråkade och tyckte att livet var orättvist mot just mig.
Allt som irriterar mig mellan varven kom upp och jag blev ännu argare.
Haha jävla psykfall!
 
Vid 8 somnade i af hela familjen och sov nästan 2 timmar.
Det var skönt. Så skönt så jag är glad nu!
Morgonen känns nu som eveigheter sen. Det känns som att det var en dröm.
Eller mardröm.
 
Ikväll ska jag försöka att inte tänka på jävla skitspöken.
Ikväll ska jag vara tuff.
En natt till att sova själv.
Jag ska sova mer än 3 timmar.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0