Snart nytt år.

Julen har passerat. Jag vägrade bli så där äckligt stressad inför julen som alla alltid blir. Som jag annars brukar bli. Jag lyckades! Och det känns så skönt. Stressa ihjäl sig för en dag lixom? Nej tack. Två veckor innan jul gick jag varken på Ica eller Coop, (sent på nån kväll när det var lugnt gick jag faktisk) hatar att se hur galna alla blir av att "MÅSTE KÖPA!" Folk är stressade och irriterade och bara köper köper köper. Jag tror inte jag vill fira jul på det traditonella viset längre. Jag tar hellre ungen under armen och flyr utomlands. Såna var planerna till denna jul men det blev inget av det :( Jag vill inte se hur mitt barn får massa skräp (oj, ursäkta) som han inte bryr sig om eller uppskattar. Hur ska man någonsin kunna uppskatta ett skvatt här i livet om man alltid får allt utan att ens hinna vilja ha något? Ni får göra som ni vill med era barn men JAG bestämmer hur MITT barn ska uppfostras. Då spenderar jag hellre en vecka eller två på en strand med Charlie och bara ger honom min tid  som han förtjänar att få varje dag men som jag inte alltid har möjlighet att ge honom. Tid.

Jag jobbar, barnet ska jag föra på jävla dagis, mat ska lagas, hemmet ska städas(igen och igen), kläder ska tvättas-hängas-vikas och tvättas igen. Sängkläder ska bytas, barnet ska stimuleras, bli älskat och få känna sig sedd, leka ute, lära sig det ena och det andra, jag ska säga nej nej ajabaja, mamma är dum, mamma säger alltid nej, barnet går till pappa för allt får man göra för han är så söt. Mamma är sämst och elak. Jag ska hinna med andra halvan av familjen, vänner, ibland måste jag få en stund för mig själv(typ handla på Coop eller städa i lugn och ro), dålig mamma känner man sig då när man väljer att göra annat än att vara med sitt barn när man äntligen är ledig men behöver göra 100 saker till. För jag jobbar fan hela tiden. Kvällar, helger, dagtid och varför "vill" jag inte vara med mitt barn då när jag är ledig undrar vissa. 

Det jag tänker på hela tiden är om jag gör rätt med min son. Kommer han bli en bra människa? Är jag en ok mamma? Varför började han så tidigt på dagis? Har jag förstört honom? Varför åt jag inte bättre när han var bebis så jag hade kunnat amma honom längre? Kommer han älska mig när han kan välja själv? Vet han att jag älskar honom mer än något annat på jorden? Fast jag jobbar, städar, lämnar honom ibland fast jag är ledig, fast jag säger nej nej nej. All den här ångesten som jag känner varje dag gör mig ont. Att vara mamma må vara det bästa men så jävla svårt. Det gör ont i mig. Det här är anledningen till varför jag saknar mammaledigheten så mycket för då var det JAG som spenderade mest tid med min son, ingen annan. Då fick JAG bestämma hur jag ville att han skulle se på världen och ingen annan som kunde lägga sin prägel på mitt barn. Tid är allt vi har. 

Min älskade smarta unge, visst vet du att jag gör mitt bästa? Den här rädslan över att jag ska göra något fel för att förstöra dig äter upp mig, varje dag. Den dagen du föddes är den bästa i mitt liv och det ska du alltid få veta 💕 




Kommentarer
Postat av: mamma

Du är en underbar mamma, Charlies idol, det brukar vara så, vad mamma än säger o gör (i de flesta fall) Barnen har ju en sån fantastisk förmåga att känna ..hur säger man ..på känslan, intution..intutition? hur stavas det? dom, liksom djuren kan känna om man tycker/älskar dem....Men förstår dina tankar, dom tankarna har jag liksom haft nu..eftåt, när ni blivit stora, när jag slapp ut ur min bubbla; frågar mig själv, eller tänker hur mkt som gick fel, så mycket jag gjorde fel...av anledninge som ni vet, men visst visste ni då, och nu att jag älskar er? Funderade ni nångång när ni var små, att jag inte älskar er? trots att jag hade nåt annat som prio 1 ? Om ni kände då att jag älsar er...så är det absolut ingen tvivlan om att Charlie känner o vet att du älsakr honom :) Älsakr dig kram

2014-01-10 @ 14:39:18
URL: http://gwm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0