En dröm.

Ligger åter igen i min soffa. Ensam. Funderar, som vanligt. Jag känner mig så tom. Död. Likgiltig. Samtidigt som det känns som att jag snart exploderar. För att det är fullt. Jag är överfylld. Jag är kvävd. 

Jag skulle vilja sitta i en sån där bar som det alltid finns i amerikatt. En nästan tom bar med sorgsna människor som sitter på en barstol just vid bardisken där det jobbar en trevlig och förstående bartender som antingen bjuder på en drink "it's on the house" eller ger mig ett glas vatten istället för tequilan jag just beställt, för nu tycker han inte att jag ska dränka mina sorger mer och säger något smart och meningsfullt i samband med att han säger att han fixar en taxi åt mig hem. Pjuh, punkt.

Ja, ni förstår. I en sån bar hade jag velat sitta i nu. Helt ensam, men ändå omringad av människor. Bli lite full och tänka fritt utan att någon stör. Jag har alltid velat sitta i en sån bar. Det kanske låter lite tragiskt men det är ok. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0