.

God morgon!
Jag har sovit gott, bara gått upp och pinkat några ggr inatt.
Men det gör inget, sånt man får ta.
Jag har drömt mardrömmar. När sambon gick på jobbet
så var jag rädd för att jag skulle vara rädd men då hade jag redan
glömt bort vad det var jag drömde, haha! Minns inte nu heller, men jag
vet att det var något läskigt.

Idag går jag in i v. 25...tror jag...? Måste dubbelchecka, haha.
Jo, jag kom ihåg rätt, det är vecka 25 idag.
Tiden går så jäkla fort men ändå är det såå länge kvar.
18 januari är krabaten beräknad att komma ut i världen.
Alltså, det är skitlänge tills dess, det är ju inte ens vitt på marken ännu.
Men men, bara vänta, bli fetare och se glad ut :)

Ska fota min mage så ni får se en fet gris!

En till rolig händelse.
Min systerdotter som fyller 4 år i november är väldigt rolig och smart.

Tidigare under dagen pratade vi två om hur mycket vi saknar mommo Ebba.
Några timmar senare så säger hon:

-Moffa (min moffa, hennes gammelmoffa som hon ändå kallar för moffa)
kan ju beställa en ny gumma.
Jag bah:
-Haha, vad säger du? (jag var inte säker på att jag hörde rätt)
-Moffa kan ju beställa en ny gumma som kan vakta han och leta efter mommo Ebba.

Vad kan man göra mer än att skratta och hålla med när pigan kläcker
ur sig nått sånt här? Barn och deras tänkande är fascinerande.
Speciellt denna dam, hon har mycket smart och roligt att komma med.

Sådärja, då har jag "kommir ut" i bloggen också att jag väntar barn.
Så ni kan ju gissa att jag såklart kommer skriva endel om det också :)

Haha, på tal om att "komma ut".
Min kära mommo läste Hänt extra, hon prenumererade (googlade på stavningen haha)
på den tidningen och läste alltid ur den innan hon somnade med tidningen i handen.
Hur som hellst så står det ju där om vem och vilka som är homosexuella och när dom
"kommer ut" med det. Mommo skulle i af förklara till oss att det är så många
som nuförtiden är homosexuella, att det är vanligare nu än förut.
Men vi kom fram till att det är nog bara vanligare att folk pratar öppet om det i dessa tider.
Jaja, det var inte det jag skulle skriva, det roliga var när hon skulle säga att
så många "kommer ut från garderoben" var att hon istället sa "hoppa ut från staketet".
Hahaha, hoppa ut från staketet, hon var så rolig lilla mommo.

Nu har min mage tagit sig ordentlig fart och börjat växa fort som tusan!
Kul tycker jag. Nu går det inte att dölja längre.
Stor som ett hus känner jag mig redan, men ändå mer nöjd
med min kropp än jag någonsin har varit.

Den 17 augusti, datumet vi längtat så länge efter kom helt plötsligt
och det var dags att gå på ultraljudet för att se våran lilla skrutt för första gången.
Alla som varit där vet vilken lycka det är.
Jag ville hålla det hemligt så länge som möjligt, speciellt när man inte visste
om allt var bra med lillen eller inte. Jag tänkte att det kanske bara är något missbildat
som vi måste ta ut som ändå inte kommer bli en människa som kan leva,
kanske är den död, den kanske kommer sakna någon kroppsdel, ja allt har
då flugit genom mitt huvud. Och ju färre som visste om ju färre
skulle jag behöva berätta för att, nä, vi ska inte alls få en bebis.
Men många har ju stora käftar...lite irriterande för jag tycker att jag själv
skulle få bestämma vilka som skulle veta och vilka som inte behövde veta så snabbt.
Men det spelar ingen roll nu, men det gjorde mig irriterad då.

Hela sommaren när vi var i byn så ville syrrorna att jag skulle berätta för mommo och moffa.
Jag sa nej, att jag ska säga till dom när vi varit på ultraljudet så ska jag bara
sätta fram bilden på bordet så får dom veta på det viset.

Som sagt, 17 augusti kom. Ca 20 minuter innan vi ska dra iväg på ultraljudet
så ringer min äldsta syster och säger att dom också ska till sjukhuset nu.
Jag hör att allt inte är som det ska och jag tror först att någon av syrrans
ungar blivit allvarligt skadade.
-Det är mommo, hon har bara ramlat ihop.
Hon säger att dom tänkte ringa efter UL, men sa det nu eftersom jag
kanske måste skynda mig.
Jag sitter och sminkar mig och börjar störtböla, sen vägrar jag gråta
för jag vägrar tro att min älskade mommo ska iväg.

Ultraljudet var så himla kul, och våran baby hade t om alla sina fingrar.
Barnmorskan sa att hon hittade allt hon skulle se och jag blev såklart
ännu mera lycklig. Det var jobbigt att veta att mommo låg på sjukhuset men
jag tänkte att hon ska visst också få se den här bilden, hon ska ingenstanns!
Så jag kunde hålla minen uppe.

Direkt efter UL drog jag till akuten där mommo, moffa, mamma, mina syskon
och systers barn var. Jag grät och ville bara skaka om mommo och skrika VAKNA!
Det är svårt att se någon man älskar så mycket, som alltid varit frisk, bara ligga
medvetslös så där på ett sjukhus. Varför? Varför? Varför?
Hon skulle finnas kvar.
Dagen innan pratade jag med min yngsta syster och vi kom fram till att
det här blir mommos och moffas elfte barn-barnsbarn.

Jag har alltid hoppats på att mommo och moffa ska finnas kvar när
jag också får barn och när jag blev gravid och visste att mommo och moffa
finns så var jag så lycklig över att dom kommer träffa mitt barn också.
Jag tänkte att vi skulle ha dopet i Karesuando kyrka, det blir lättare för dom
att ta sig dit, sen tycker jag om den kyrkan,
och så var jag så glad över att då får min sambos föräldrar äntligen
träffa mommo. Jag tänkte att det är omöjligt att någon av dom skulle dö just nu.
För första gången tog jag livet för givet.

Mommo skulle hålla mitt barn och berätta om barnets personlighet, så som hon
gjorde med Saga och Silas. Hon skulle säga vem barnet var lik.
Jag skulle vara mycket i byn under min mammaledighet så att mitt barn
och mommo skulle få lika fin relation som hon har med Saga och Silas.
Jag önskade verkligen att mitt barn också skulle få träffa och lära känna
den här tanten som är så speciell. Klart jag ville att mitt barn skulle få
uppleva henne, hon som har betytt så mycket för mig, hela mitt liv.
Min mommo. En extra mamma, hennes hem, våran trygghet.
Hon var inte någon vanlig tant. Hon var helt egen.
Hon blev 86 år, pigg, en riktig krutgumma.
Hon längtade aldrig efter att somna in.
Hon önskade alltid att vi skulle få gå på älgjakten nästa år igen.
Hon hoppades alltid på ett år till i livet.
Lilla mommo, jag vet att du inte ville gå.
Vi hade så roligt ihop.
Men man ska väl gå när det är som roligast?
Hon slutade på topp.

Jag hann aldrig säga till dig att du skulle få ditt elfte barn-barnsbarn medans
du själv hade kunnat svara något tillbaka.
Men när du låg där på sjukhuset så berättade jag för dig att jag väntade barn.
Jag vet att du hörde. Jag är ledsen för det och kommer alltid ångra att jag inte
berättade det tidigare, jag tog ditt liv för givet.

Men du har svarat tillbaka till mig i en dröm.
Det tog några veckor innan du besökte mig i drömmarna.
I alla mina drömmar om dig efter din bortgång har du funnits med i drömmen
men aldrig pratat. Bara i en dröm.

Jag drömde att jag var hos er. Du stod vid köksbordet.
Jag kramade om dig och viskade i ditt öra att jag väntade barn.
Du kollade på mig, tog på min mage och sa att det kändes som om du hört det förut.
Det lät så bekant.
Det var inte en nyhet för dig.

Och i drömmen var det som menat då när jag sa det till dig på sjukhuset.
Det visste vi båda om.
Det lät bekant, du hade hört det förut.
Jag bekräftade för dig att det var påriktigt och inte en dröm.
Jag är så glad över att du kommer till mina drömmar.
Inatt var vi i Siikavuopio, jag flög fallskärm och vinkade till
dig när du satt inne i stugan och rotade i väskan efter mat att ge oss.

Älskade mommo.
Jag saknar dig så jäkla mycket.
Jag önskar verkligen du fanns kvar hos oss.
Jag vet inte när jag kommer acceptera att du inte finns kvar.
Några år till. Du skulle ju bli 100 år, minst.
Jag saknar dig så mycket och har ingen större lust att åka till Mertajärvi.





Och här är en bild på mig i v.21+5. Nu är jag i v. 24+5.
Ska försöka vara flitig och fota, men den här är den senaste bilden
jag lagt in på datorn än så länge.

Hej, jag sitter hos syster och vi har ätit värsta frukost-lunchen för nån timme
sen och jag är fortfarande sviiiinmätt. Jag glupskade i mig lite väl mycket.
Men jag är en sån där som känner mättnaden lååångt efter att jag ätit.
Vilket är skitdåligt och jag glömmer alltid bort det också.
Till frukost-lunchen åt vi smarriga frallor, nybakt bröd som systers karl bakade,
gott pålägg, gurka, paprika, mjukost, te, juice, yoghurt och frukt.
En riktigt fet frulle helt enkelt, gott var det och som sagt är jag ännu skitmätt.
Åt lite för mycket. När jag rapar är det fortfarande som om det vill komma ut, haha.
Få se vad min mage säger när den fått så här massa vitt bröd helt plötsligt.
Äter sällan det.
Men gott var det och fler gånger ska vi slå till med fetingfrulle :D

Jag just nu. Skit snygg. Söndagsläcker, grrrrr.
Osminkad och allmänt ofixad från topp till tå.

Tjeeeeeeeenare!
Klockan åtta vaknade jag idag, inte så farligt ändå.

Ont i rygg/nacke/axlar har jag också.
Den där efterlängtade massagen har jag inte sett skymten av.
Inte för att jag förväntade mig det heller, men ändåååå.
Inte för att jag bett honom ännu, men ändå.

Jag köpte mig en sån där vetekudde igår, eller vad det nu heter.
En sån som man värmer i micron eller ugnen så blir den varm så
kan man sätta den på sig själv om man har ont nånstans eller så.
Eller bara för att värma sig, ja men ni vet. En sån mackapär.
Den ska jag värma upp och sätta på mina axlar/nacke.

Joo... Jaa... snart är det jul. Kul.

Hej!
Det är redan lördag, men det gör inget för jag har en
svinigt bra helg! Jag som trodde jag skulle bli ensam och klara
av att sitta ensam hemma (HAHA). Hittills har helgen varit suverän.
Kul har jag haft. Kul va?

Nu ska min yngsta syster montera upp en grej åt mig.
Yes, jag älskar att slippa sånt själv, muhaha.

God morgon. Jag vaknade faktiskt halv nio idag, värsta sovmorgonen :)
Men jag gick ju och la mig vid typ halv 3 (?!?!?! helvete asså!)


Hoff, det är så trist när min man jobbar.
Hur kul är det att vakna helt ensam en ledig helg? :( Inte roligt alls.
Jag saknar min man skitmycket.
Vi träffades inte ens igår, shit, inte undra på att jag saknar min gris.
Åååh, så är det jätte länge tills han slutar.
Vad fan ska jag göra hela dagen?
Det är väl idag som jag får ha min ensamma Lisa dag.
Städa, äta....och kanske...spela sims?
Det kräver ju sin tid och tid, det verkar jag ha idag.
Nu ska jag nog ta en städning, jag har ingen lust, men det bör göras.

Tja!